When you Love someone.
Set them Free.
♥
fredag 26 mars 2010
måndag 22 mars 2010
Änglar
Har ni sett den där TV -serien om ängeln Gabriel som Gud sänder ner till en Småbarnsmamma för att hjälpa henne som Hushållare? Med grannen Rueben särskilt skitsnygg Salmander?
Den serien gillar jag starkt, även om den är förlegad bortglömt och passé så finns det anekdoter i den som aldrig försvinner.
Tanken i morgonens tänkande är ämnet Änglar.
På någon lustig vänster tror jag att de existerar.
Jag har mött människor som bara dykt upp Hipp som Happ och fullkomligt ologiskt för att fylla ut mitt liv (Eller andras) som bomull att landa i.
Med tjänster, omsorg, omvårdnad, vägvisning, ekonomiskt eller fullkomligt livsavgörande har de plötsligt bara befunnit sig där, mitt i er väg och med sin JÄTTEstora nyckel öppnat en ny dörr för er att träda igenom, lätt som en plätt och vi fattar egentligen inte hur det där hände för hur kunde något sådant hända just dig?
Men vi glömmer bort episoden och vänjer oss snabbt och bekvämt vid den nya situationen och uppskattningen av lättnaden i handlandet är snart ett minne blott.
Hur eller hur eller vad så kan man kalla det vad man vill, synkronisation av livets skeende mellan olika individer med gemensamma mål som möts är en annan tolkning.
Shit the same.
Me like.
Jag ser att när valen jag gör är de rätta kommer det en liten (Eller ja, ganska stor ju) Ängel med sin jättenyckel och öppnar nästa dörr.
Nu är det så.
Och dörren är på väg att gläntas.
Och jag håller andan.
Och blundar.
Och tänker.
Att nästa gång jag öppnar ögonen...
Är jag någon helt annan stans i livet och eftersom jag tydligen själv bett om det tillräckligt länge med tillräckligt mkt kraft..
Så kommer allt jag önskat mig
I hela mitt liv
Nu att slå in.
Och vi pratar...dagar.
Livet är spännande.
Ta hand om era Änglar! Det kan vara den Ni minst anar.
:)
Kram och ha en underbar dag! Det ska jag.
Den serien gillar jag starkt, även om den är förlegad bortglömt och passé så finns det anekdoter i den som aldrig försvinner.
Tanken i morgonens tänkande är ämnet Änglar.
På någon lustig vänster tror jag att de existerar.
Jag har mött människor som bara dykt upp Hipp som Happ och fullkomligt ologiskt för att fylla ut mitt liv (Eller andras) som bomull att landa i.
Med tjänster, omsorg, omvårdnad, vägvisning, ekonomiskt eller fullkomligt livsavgörande har de plötsligt bara befunnit sig där, mitt i er väg och med sin JÄTTEstora nyckel öppnat en ny dörr för er att träda igenom, lätt som en plätt och vi fattar egentligen inte hur det där hände för hur kunde något sådant hända just dig?
Men vi glömmer bort episoden och vänjer oss snabbt och bekvämt vid den nya situationen och uppskattningen av lättnaden i handlandet är snart ett minne blott.
Hur eller hur eller vad så kan man kalla det vad man vill, synkronisation av livets skeende mellan olika individer med gemensamma mål som möts är en annan tolkning.
Shit the same.
Me like.
Jag ser att när valen jag gör är de rätta kommer det en liten (Eller ja, ganska stor ju) Ängel med sin jättenyckel och öppnar nästa dörr.
Nu är det så.
Och dörren är på väg att gläntas.
Och jag håller andan.
Och blundar.
Och tänker.
Att nästa gång jag öppnar ögonen...
Är jag någon helt annan stans i livet och eftersom jag tydligen själv bett om det tillräckligt länge med tillräckligt mkt kraft..
Så kommer allt jag önskat mig
I hela mitt liv
Nu att slå in.
Och vi pratar...dagar.
Livet är spännande.
Ta hand om era Änglar! Det kan vara den Ni minst anar.
:)
Kram och ha en underbar dag! Det ska jag.
söndag 21 mars 2010
Sol
Sol på mina kinder.
Det värmer fint. När jag blinkar känner jag ögonfransarnas lätta dans. Upp och ner. Upp och ner. Utsikten är magisk. Majastätisk.
Luften är lugn. Energin är lugnt flödande.
Jag sitter på favoritplatsen i Biblioteket.
Tankarna är smidiga och flyter fint.
Solen stiger sakta och ger hopp om en underbar dag.
Jag har tillhört denna plats i ett år nu. Mitt hjärta finns här.
Nu börjar allt om.
Snön är så gott som borta.
Gräset börjar växa och blommorna är redan många till antal.
Natten var lugn, fina tankar, tankar som väckte mig tidigt och gav lite löfte om en sovmorgon. Några timmar senare vet jag att det blev så. Jag kunde somna om, djupt tungt och skönt.
Livet är stilla, samtidigt som livet flyter på i stilla mak. Jag är här. Det känns fint. Allt känns bra.
Ljuset värmer mina kinder. Kaffet smakar gott och leendet är nära.
Flickorna leker, Ediths röst hörs över allt anna, hon är glad, sprallig och busig. Storasysters myndiga stämma skrämmer henne ej, Ediths val är hennes, hon gör exakt så som hon vill mot systers vilja. Som vanligt.
Ett leende har landat nu. Jag känner frid och ro i hjärtat. Hopp kärlek och lugn. Det är flera år sedan sist, på en annan plats faktiskt inte så långt härifrån, som detta lugn i mig rådde. Jag är här. Från början igen, en lång resa är avslutad. En ny resa är påbörjad.
Nu är det snart Påsk, hur fint är inte det då ♥
Ha en fin dag alla!! Ta hand om varandra, en dag är det försent att säga det du inte vågade säga idag.
Kramen
Det värmer fint. När jag blinkar känner jag ögonfransarnas lätta dans. Upp och ner. Upp och ner. Utsikten är magisk. Majastätisk.
Luften är lugn. Energin är lugnt flödande.
Jag sitter på favoritplatsen i Biblioteket.
Tankarna är smidiga och flyter fint.
Solen stiger sakta och ger hopp om en underbar dag.
Jag har tillhört denna plats i ett år nu. Mitt hjärta finns här.
Nu börjar allt om.
Snön är så gott som borta.
Gräset börjar växa och blommorna är redan många till antal.
Natten var lugn, fina tankar, tankar som väckte mig tidigt och gav lite löfte om en sovmorgon. Några timmar senare vet jag att det blev så. Jag kunde somna om, djupt tungt och skönt.
Livet är stilla, samtidigt som livet flyter på i stilla mak. Jag är här. Det känns fint. Allt känns bra.
Ljuset värmer mina kinder. Kaffet smakar gott och leendet är nära.
Flickorna leker, Ediths röst hörs över allt anna, hon är glad, sprallig och busig. Storasysters myndiga stämma skrämmer henne ej, Ediths val är hennes, hon gör exakt så som hon vill mot systers vilja. Som vanligt.
Ett leende har landat nu. Jag känner frid och ro i hjärtat. Hopp kärlek och lugn. Det är flera år sedan sist, på en annan plats faktiskt inte så långt härifrån, som detta lugn i mig rådde. Jag är här. Från början igen, en lång resa är avslutad. En ny resa är påbörjad.
Nu är det snart Påsk, hur fint är inte det då ♥
Ha en fin dag alla!! Ta hand om varandra, en dag är det försent att säga det du inte vågade säga idag.
Kramen
lördag 20 mars 2010
Landskap
Det karga landskap som jag nästan lät ta överhanden inne i mig har slätats ut. Rynkorna efter fruktansvärda påfrestningar slätas så sakta ut. Solen har hittat in. Det börjar lysa där inne. Någon är äntligen hemma.
Det har gjort ont så länge att jag hade glömt hur man har det, lever utan smärta. Igen hade jag fallit ner i tron att gör det ont, ja men då är det på riktigt.
Allt är på riktigt. Allt är, om man tillåter det.
Frågan är varför man tillåter smärta och tillåter landskapet bli kargt ensamt öde och ledsamt.
Tillfredställelsen i positiviteten. Sveda i ena andetaget sötma i nästa, man lever och samlar på de söta njutbara stunderna och tror, försöker med hela sitt liv att anpassa sig så att de vackra stunderna som inte gör ont, i alla fall inte känns ska bli flera, mer utdragna, men det slutar alltid på samma sätt. Smärtan tar överhanden och ju mer smärta desto mer lever man för de fina stunderna och lyckan lyser även om det ibland handlar om millisekunder av frihet i glädje.
Sen finns bara tomhet tragik och sorg, en stor fruktansvärd sorg kvar.
Att lämna det mönster är en befrielse en pånyttfödelse en orkan i ett omvänt perpektiv ett lugn en försiktig landning i en tom öken av nya möjligheter där allt är
Tyst
Tomt
Och oförstört.
Och med lite, lite glädje kan jag se
Att det bara för mig är att forma nya former
Och med bagaget jag bär
Minnena jag har
Kan jag se att jag är värd..att alltid..ha en strålande sol genomgående lysande värmande på min insida.
Jag har möjligheten att stråla och vara den jag är.
I min frihet i mitt landskap som är vackert frodigt och upplyst!
Ett hav av allt som innebär allt som har med mig att göra behöver inte betyda ångest och kval, rädsla att göra eller säga fel, det kan numera endast betyda sanning och Jag, mina åsikter för att jag vågar säga dem, mina tankar för jag vågar tänka dem utan rädsla att tänka fel, mina minnen för jag vågar minnas det fina utan att haka upp mig på det smärtsamma.
Jag vågar också glömma, lägga bort, lägga bakom mig och endast belysa nuet i den sköna fina form som det är.
Jag vågar vara jag.
Det sårade karga landskapet har former som ej behöver förolämpas mer, Har insida och utsida som endast är och ej behöver vare sig berömmas eller bedömas, Jag bara är och mina cellers kombination speglar vad jag mår.
Att få vakna utvilad utan stress i varenda cell med vetskapen om att jag KAN ha gjort eller sagt något fel som kommer att förstöra hela dagen, ja...om inte det är befriande så vet inte jag.
Jag vet att dagen är varm, fin omtänksam och helt enkelt skön. Fylld med för mycket att göra men i lugn och ro orkar jag beta av sysslor som inte längre hotar mig även om de hopat sig.
Jag är stark och har tron tillbaka på att jag kan.
Och jag vill!
Leva.
Uppleva.
Osannolikt händer det saker och osannolika tankar virvlar men endast i fniss skratt och glädje.
Jag fnissar åt vad jag tydligen bett om för livet visar ju alltid förr elelr senasre precis det, vad jag skapat genom att planera be om och förbereda, fnissar gör jag när jag tänker på hur jag måste tänkt när jag tänkte, på allt det som sker just nu.
Visste jag då, i planens stund, att detta var precis vad jag behövde?
Såklart att jag gjorde hur skulle allt kunna vara så synkroniserat annars...
:-)
Vänskap som blommar är vackert.
Jag trodde inte det skulle kunna ske.
Det har gjort så ont så länge men alla sår läker med tiden sägs det.
Det är vad jag vet bara ett beslut men ibland är besluten lika långt borta som vetskapen om Illusionen.."Det går inte"
Eller
"Jag orkar inte"
Klart jag gör!
Om jag tillåter det ske så sker det.
Och jag tillåter det.
Jag låter det ske.
Jag låter det komma in och förgylla mitt liv.
Jag tillåter mig njuta av tanke och handling.
Ord..blickar, synkronisation och en kontakt, djup som havet i mig högt som universum och ljust som solen själv.
Ja, det är så, precis så som jag aldrig trodde skulle kunna ske efter vad som varit. Efter vad jag känt upplevt genomgått.
Jag vågar. Jag låter det komma in och jag låter det lysa genom mig.
Jag är Fri!
♥
Det har gjort ont så länge att jag hade glömt hur man har det, lever utan smärta. Igen hade jag fallit ner i tron att gör det ont, ja men då är det på riktigt.
Allt är på riktigt. Allt är, om man tillåter det.
Frågan är varför man tillåter smärta och tillåter landskapet bli kargt ensamt öde och ledsamt.
Tillfredställelsen i positiviteten. Sveda i ena andetaget sötma i nästa, man lever och samlar på de söta njutbara stunderna och tror, försöker med hela sitt liv att anpassa sig så att de vackra stunderna som inte gör ont, i alla fall inte känns ska bli flera, mer utdragna, men det slutar alltid på samma sätt. Smärtan tar överhanden och ju mer smärta desto mer lever man för de fina stunderna och lyckan lyser även om det ibland handlar om millisekunder av frihet i glädje.
Sen finns bara tomhet tragik och sorg, en stor fruktansvärd sorg kvar.
Att lämna det mönster är en befrielse en pånyttfödelse en orkan i ett omvänt perpektiv ett lugn en försiktig landning i en tom öken av nya möjligheter där allt är
Tyst
Tomt
Och oförstört.
Och med lite, lite glädje kan jag se
Att det bara för mig är att forma nya former
Och med bagaget jag bär
Minnena jag har
Kan jag se att jag är värd..att alltid..ha en strålande sol genomgående lysande värmande på min insida.
Jag har möjligheten att stråla och vara den jag är.
I min frihet i mitt landskap som är vackert frodigt och upplyst!
Ett hav av allt som innebär allt som har med mig att göra behöver inte betyda ångest och kval, rädsla att göra eller säga fel, det kan numera endast betyda sanning och Jag, mina åsikter för att jag vågar säga dem, mina tankar för jag vågar tänka dem utan rädsla att tänka fel, mina minnen för jag vågar minnas det fina utan att haka upp mig på det smärtsamma.Jag vågar också glömma, lägga bort, lägga bakom mig och endast belysa nuet i den sköna fina form som det är.
Jag vågar vara jag.
Det sårade karga landskapet har former som ej behöver förolämpas mer, Har insida och utsida som endast är och ej behöver vare sig berömmas eller bedömas, Jag bara är och mina cellers kombination speglar vad jag mår.Att få vakna utvilad utan stress i varenda cell med vetskapen om att jag KAN ha gjort eller sagt något fel som kommer att förstöra hela dagen, ja...om inte det är befriande så vet inte jag.
Jag vet att dagen är varm, fin omtänksam och helt enkelt skön. Fylld med för mycket att göra men i lugn och ro orkar jag beta av sysslor som inte längre hotar mig även om de hopat sig.
Jag är stark och har tron tillbaka på att jag kan.
Och jag vill!
Leva.
Uppleva.
Osannolikt händer det saker och osannolika tankar virvlar men endast i fniss skratt och glädje.
Jag fnissar åt vad jag tydligen bett om för livet visar ju alltid förr elelr senasre precis det, vad jag skapat genom att planera be om och förbereda, fnissar gör jag när jag tänker på hur jag måste tänkt när jag tänkte, på allt det som sker just nu.
Visste jag då, i planens stund, att detta var precis vad jag behövde?
Såklart att jag gjorde hur skulle allt kunna vara så synkroniserat annars...
:-)
Vänskap som blommar är vackert.
Jag trodde inte det skulle kunna ske.
Det har gjort så ont så länge men alla sår läker med tiden sägs det.
Det är vad jag vet bara ett beslut men ibland är besluten lika långt borta som vetskapen om Illusionen.."Det går inte"
Eller
"Jag orkar inte"
Klart jag gör!
Om jag tillåter det ske så sker det.
Och jag tillåter det.
Jag låter det ske.
Jag låter det komma in och förgylla mitt liv.
Jag tillåter mig njuta av tanke och handling.
Ord..blickar, synkronisation och en kontakt, djup som havet i mig högt som universum och ljust som solen själv.
Ja, det är så, precis så som jag aldrig trodde skulle kunna ske efter vad som varit. Efter vad jag känt upplevt genomgått.
Jag vågar. Jag låter det komma in och jag låter det lysa genom mig.
Jag är Fri!
♥
torsdag 18 mars 2010
Kärlek
Någon sa, "Kärlek kommer och går"Jag håller inte med.
Någon annan sa "Kärleken består det är bara föremålen som växlar"
Jag håller med till fullo.
En öppen kanal av Kärlek är alltid existerande, kan ej försvinna, det är vilken riktning den där kanalen tar som är det intressanta.
Om någon ej känner sig Älskad av mig är det ju inte ens säkert att jag ej Älskar, det är ju bara den personens reflektion av sin egen tolkning av MIN fokus.
Inte ens en växling av föremålet för kärlek, om vi nu ska hålla oss till termer, är knepigt egentligen.
Vi går på samma strand, i fotspår som trampats upp tidigare, äter med samma bestick, sover på samma kudde.
Det har ju inte med kärlek att göra.
Det har med att släppa gammalt och låta nytt komma in, inte för att övertäcka utan helt enkelt för att ta en egen plats som förhoppningsvis blir så pass stor att inget annat, gammalt får plats längre.
Lika som fotspåren aldrig finns kvar en längre stund på en strand, finns avtrycket av en älskad kind på en kudde kvar någon längre tid. Besticken diskar vi i diskmaskinen och sen då?
Minnena.
Det är vad vi gör med minnena.
Och de kan vi ju hantera på olika vis.
Vissa väljer att blåögt endast se till det bra som var och lever i någon form av dårskapstro att det går att laga, vissa är mer realistiska och går vidare, släpper skiten och skaffar sig en ny.
En ny vad?
Ett nytt föremål för den eviga ström av kärlek som aldrig tar slut såklart.
Vad händer om detta föremål aldrig blir en människa?
Vad om man aldrig får chansen att låta kärleken riktas mot en särskild person så att synkronisation och ett möte med kärlek från en annan riktning uppstår?
Nej faktiskt, det händer ingenting. Det varken blir mer eller mindre kärlek i livet, för den evigt strömmande kärleken bara är, bara finns, för oss att ta del av och rikta, när vi vill om vi vill vart vi vill.
Tex. När vi är helt galna på en kavaj. Vi bara måste köpa den. Vi riktar all kärlek till kavajen i stunden.
Och sen då?
När vi köpt den och den hänger där och lyser, men ingen kärlek lyser tillbaka? Då glömmer vi oftast bort den, tills nästa gång vi känner att vi behöver rikta kärlek någonstans och hittar ett par glänsande handgjorda skor som i stunden av köpet i vårt tycke lyser, men sedemera så var inte det kärlek det heller, för ingen kärlek strålade tillbaka.
Med en annan levande individ är det annorlunda.
Inte för att man kan köpa någon, vare sig med smycken eller vackra ting, men om man riktar sin kärlek till en annan människa och den personen gör detsamma uppstår ett KLICK. En energi en synkronistaion.
Och poff så är man förälskad.
Beroende på vad man har i bagaget vågar man släppa in det faktum att här hade vi ett möte av två kraftfulla kanaler av Kärlek.
Sen är det upp till oss att gå vidare och botanisera i den här personens personlighet för att se om vi kanske rent av passar ihop?
Eller bara nöja oss med att vi har "något" men vi som ett par, nej så blir det aldrig för kanske personligheterna inte passade ihop, tiden var ej vår just nu.
Man behöver ju inte bli ihop med alla man älskar eller?
;)))
Att ÄLSKA någon är alltså när två kanaler av kärlek möts, medvetet eller omedvetet. Vid ett klick skapas de Älskande.
En Idol Älskar sina fans. Klick. Många kanaler det där, en otrogen man kan älska alla sina kontakter, klick klick klick, eller så köper han kavajer och skor, skit samma, men din ensamma kanal blir det aldrig, du får nöja dig att vara en i mängden.
Att välja någon där du är i huvudcentrum kanske inte är så smart det heller men lagom är ju bäst eller?
När den du delar ditt KLICK med har osmakligheten att bo 300 mil ifrån dig kan det kännas både onödigt och dumt att dra ut på lidandet, jag menar, distansförhållande är det kul eller?
Vad tycker ni?
Dagens fråga är, Är det ens lönt att överväga tanken, även om KLICKET var ett KABOOM??
Mina fotspår under palmerna eller upp i bergen eller på stranden här ovan, spelar ingen roll när allt kommer omkring, det är vad du gör med vad du har som till slut visar reaultatet på det du önskade.
Vad jag önskar?
Just nu?
Sovmorgon.
Simple as that ;)
Kramelikram.
onsdag 17 mars 2010
Skrattar gott
Livet är knasigt
Men klagar gör jag inte
Haha
Jahapp.
Stora Business på G. Coolt. Nu är det nu och nu gäller det!
Och omtyckt är jag också, det värmer i hjärteroten ♥
Tänk så det kan bli
;)
Hej hopp
Men klagar gör jag inte
Haha
Jahapp.
Stora Business på G. Coolt. Nu är det nu och nu gäller det!
Och omtyckt är jag också, det värmer i hjärteroten ♥
Tänk så det kan bli
;)
Hej hopp
tisdag 16 mars 2010
Liv
Synkroniserad Spiritualism
Connection
Kan endast uppstå om banden funnitd för alltid.
Spännande resa.
Om man bara öppnar rätt dörr.
Universum är stort, men tillräckligt litet för att jag ska känna mig hemma. Just där.
Ha en fin Tisdag alla
:-)
Connection
Kan endast uppstå om banden funnitd för alltid.
Spännande resa.
Om man bara öppnar rätt dörr.
Universum är stort, men tillräckligt litet för att jag ska känna mig hemma. Just där.
Ha en fin Tisdag alla
:-)
måndag 15 mars 2010
söndag 14 mars 2010
Uppvaknande
Att vakna upp med denna i mailen kan bara starta dagen bra. Jag blir bara varm och glad.
Thanks ♥
Thanks ♥
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)