onsdag 16 november 2011
Ärande av varande
Tiden rinner..försvinner..
så många NU att uppleva
Känner mig som en marionett, styrd av triljoners obevekliga pekfinger
flyr i tankar som lättade drar iväg
stannar upp ibland, minns, känner, tänker
funderar
undrar
och mitt i de mest flyktiga tankar
gnuggas en bebisnäsa mot min kind, ett tafatt försök till en första puss, ett kluckande bebisskratt, Nuet är här igen, hur kan jag inte bara vara här.
Kärleken till ett barn är verkligen totalt och finit.
Uppfylld av känslor ser jag djupt in i visa ögon som smalnar till springor i kiknande skratt
Jag såg en tjej meed Downs Syndrom, bära en Tshirt med texten: "Utrotningshotad"
Vad känslorna gjorde med mig just där och då kan jag inte sätta ord till
Det svämmar över. Jag har gråtit i över ett dygn. Vågar knappt tro.
Och tröttheten tar ut sin rätt. Avlastning. Vi får kanske assistent. Många tankar igen.
Vem vill lära känna mitt barn? Kommer denna någon att längta efter att busa med honom?
Eller är det bara en lön?
Dags att sova. Nära. i värme.
*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gråter av din text <3
SvaraRaderaDu är bland de vackraste själar jag vet!
Finner inge fler ord <3
Du är bland de vackraste själar jag vet!
Kramar om dig/ Biggan