torsdag 22 december 2011

LilleJul.



JULKÄNSLA...........
...........Är en produkt av infriade förväntningar. I övrigt existerar inget liknande.

Känner du ingen Julstämning? Då har du ingen att dela Illusionen med som oftast behöver gemenskap som katalysator.

Vad kan du välja att känna istället?



God Lillejul i gemenskap!

söndag 4 december 2011

Änglar och aspekter



Det sägs att inget existerar. Ibland undrar jag om det till och med vore möjligt att vi utrotar oss själva genom att detta "Inte tänkande"

Änglar är ett påhitt, Drakar är för barn och riddare finns knappt i sagornas värld.

Vättar är dravel tomtar finns på loftet och älvorna fanns bara förr.

Intressant är ändå att olika böcker som de facto kommit att färga hela vår existens, vare sig vi vill det eller ej...

Innehåller texter, beskrivningar, historier..

Om just alla dessa väsen

Som finns mellan himmel och Jord.

Precis som vi. Du och jag.

Det sägs att det är bra att ha något att tro på, för att på så vis kunna sända ut vår tanke och våra böner. Utan mottagare riskerar vi att inte rikta tankar alls.

Må så vara.


Men tänk om det faktiskt vore så att det fanns en mottagningscentral för just våra tankar?
Tänk om det fanns ett helt team för just dig, för varje enskild person, som genom livets väv står i kontakt med just dig, samarbetar med just dig... tar emot tankarna från just dig..

Jag får ofta frågan i mitt arbete som Medium och som vägledande Coach, "Finns änglar" ?

Vad spelar det för roll om jag tror det finns änglar? Är tron på vår egen tro så miserabel och sliten att den inte ens innehåller en ynka gnutt av sanning för oss att vara i?

Tror människan ens på sig själv längre?

Som den projektion vi är av den egna ihopsnickrade plan vi gjort, så jo. Vi finns. Men spelar det verkligen någon roll?

Är det verkligen där vi ska lägga vår analys?

Om vi inte finns, skulle jag skrivit denna texten då?

Om änglar inte fanns, skulle vi över huvud taget benämna dom då? Skulle de alls finnas att kunna föreställa sig?



Jag äger ingen universell sanning. Jag gör som ni. gissar och går på känsla. Mina upplevelser kanske skiljer sig från vissa av er, kanske är de sammankopplade, kanske utropar ni, "JA" "Precis så är det"

Spelar det någon roll? Måste ni och vi ha samtycke från någon annan för att tro på det vi upplevt?

??

What If ni upplever änglar.

Existerar det inte en upplevelse med änglar då?

Behöver det vara mer märkvärdigt än så?

"Man behöver leva i verkligheten"

Är det inte just det man GÖR om man uttalar sina upplevelser?

Varför är vi så rädda för att sättas i fack?

Detta Diagnossamhälle har vi själva skapat. Det blev fult att sätta människorna i olika fack på grund av ras, så vi letade efter gemensamma nämnare på andra sätt som måste godkännas av gemene man och så kan vi sätta människor i fack på laglig väg!

??

Vi HAR olika ursprung. Check.
Vi ÄR komna från olika delar av Universum. Check.
Vi är uppbyggda av olika aspekter och delar i själen. Check.

Och ja, vi har olika förmågor som gör att vi passar in i olika delar i samhället, måhända vi behöver denna tillhörighet i form av en av samhället stämplad diagnos, såklart, men vet ni var all denna uppdelning egentligen kommer ifrån?

Rädsla. För att inte kunna hantera.


Om Acceptans var ledordet i all samvaro, all uppfostran och allt varande skulle varje lysande individ känna trygghet och samhörighet med de sina och få lov att utveckla sin extraordinära förmåga/förmågor på ett naturligt vis och inte under en lydande diagnos där förmågorna ska hållas i schack!

Nej, jag är inte på något vis Emot Diagnoser. Jag är undrande över motståndet mot Människan som innehar de specifika diagnoserna.

Att individen i sig belyses är fantastiskt, men ännu mer fantastiskt vore det om Acceptansen av individen innefattade hyllandet av de förmågor som just denna individ kommit till jorden med, för att göra specifikt det, han/hon/den är här för att göra, belysa, utföra.

Det finns ingen slump i dessa förmågor.

Dagens diagnosticerade Individer är inget annat än extraordinära personligheter som lite mer än andra har utvecklade sinnen som vi egentligen, i samhället har behov av i den nya tid vi nu går till mötes och faktiskt redan är i.

Vad gör vi då med dessa unika förmågor och talanger?

Vi söver, vi dövar och till och med dödar dom.

Rakt av.

Diagnosen i all ära.

Men sen då?

Vem tittar på dessa unika extraordinära förmågor som är ett gyllene tillfälle för oss att belysa den tid vi är i? Och hur ska dom kunna lysa som de stjärnor de är när vi dövar dom söver dom och dödar dom?

Utesluter, stänger ute och fönekar dom!

Nej det handlar inte längre om vilken ras eller vilka hudfärger vi har, inte om vilken ögonfärg heller. Att det finns olika raser på jorden kan vem som helst se med blotta ögat. Det är inte i det "Det fula" ligger.

Det fula ligger i värdesättningen.

Att Människor med extra förmågor klassas ner, måste kontrolleras, måste hållas i shack, detta är det fula.

Och det intressanta.

De flesta människor med någon form av diagnos som jag mött eller möter visar mig inte bara sitt intresse för änglar och andra aspekter utan även en klarsyn som går utöver det andra människor visat mig.

Naturligtvis dövas dessa kanaler med mediciner och miljöfaktoriska nedtryckningar.

Vi är alla kanaler för Universums allt.

Vi är alla mottagare och sändare för Universums allt.

Vissa av oss kommer till jorden med fler aspekter än andra, med en klarare hörsel, lite mer uppspeedad frekvens för att det helt enkelt ÄR dax att speeda upp vår frekvens, lyfta vår energi och släppa gammalt skit.

Det är inte Individerna som kommer med de extraordinra förmågorna som är sjuka eller konstiga.



Det är Människan som försöker tysta dom som är galna!

Det är inte Individerna som diagnosticeras som är störande för samhället, det är Samhället som är sjukt som vill bedöva dessa kanaler!


Jag träffar massor av diagnosticerade människor som skäms. Dom är hämmade, trivs inte i sin kropp, sina rörelser, sitt liv. De jämförs konstant med hur samhällsnormen är aspekterad och uppbyggd för hur det borde vara.

Hallå?

Vi är alla olika.

Och det är ok!

Nej det är inte bara ok, det är NÖDVÄNDIGT för vår överlevnad eftersom vi alla har unika kvaliteter och i det maskineri som vi alla är del av, ska alla dessa unika kvaliteter gå samman och
 s a m a r b e t a..

Och vet ni vad som kommer att ske??

Ju mer vi separerar oss. Ju mer vi delar upp oss i olika grupper och sätter Individer i olika fack för att vi tror att vi ska förstå dom genom denna handling, desto mer kommer vi att se nya Individer att födas med ännu mer extrema förmågor. Ännu mer uppspeedade energier som ännu mer kommer att skilja sig från den jordsliga frekvensen..

Acceptans. Heter lösningen.

Vi är alla en del av Universum. Ja, det kanske är en uttjatad fras.
Men är det inte det vi valt att tro på och utgå ifrån?

Är det inte lagom läge då att börja leva därefter?
Att se varje unik individs förmåga och att ha tillit till, att acceptera att alla dessa unika individer är här på jorden med sin egen unika lösning på hur maskineriet (Vårt gemensamma liv) ska kunna fortskrida?


Så vad vi än väljer att tro på. Ligger graden av tron på vår egen existens på hur mycket eller litet vi väljer att släppa in.

Våra böcker som våra olika religioner bygger på visar på spännande insikter. Änglar, Demoner, Enhörningar, Mästare, Mfl.

Om inte dessa fanns, om ingen hade upplevt dom. Varför skrev någon från början om dom?

Är det dags att vi accepterar vår historia så att vi kan acceptera nuet?

Är det dags att vi accepterar våra olika förmågor för exakt vad de är? Just universella förmågor, som vi aspektuellt är laddade med för att vara det kugghjul i livets maskineri som jag är satt här att vara för att maskineriet behöver exakt min insats på exakt denna platsen?

Och ju mer jag förnekar mitt ursprung desto mindre bidrager jag till maskineriets inverkan på flödet.

Ju mer jag mörkar mina egna förmågor, förnekar min kanal som är den del av mig som rymmer alltet, som innehar alla aspekter jag behöver nå för att vara den diamant jag slipades till att vara, är det dags eller?

Är det dags att Bejaka varandras roll och existens i vetskap om värdet och kraften i varandet genom att bejaka oss själva först och främst, för att genom denna upplysande värdering lysa upp för alla andra i min omgivning?

Accepterar Du ditt varande?

Accepterar du dina medmänniskors kvaliteter och extraordinära förmågor eller skyr du dom? Försöker fly dom och stänger dom ute?

Eller släpper du in dom, lär känna dom och tar del av dom?

Är det dags att lära känna varandras kvaliteter? För en accepterad samverkan?

Är det dags att ta in att allt finns. Om vi tror på något så påverkar det oss alltså finns det för oss.

Känner du någon med barn, som har specifika diagnoser eller som är lite speciella?

Hur agerar du?

Stänger du dörren för dom eller bjuder du in dom för att på så vis lära känna dig själv lite mer?

Människor med extraordinära förmågor bjuder oss till denna fantastiska upplevelse. Att lära känna oss själva kan innebära att vi närmar oss våra flöden, mitt i vår mitt, där alltet finns. Där allt vi är tar plats.

Bjuder det motstånd att umgås med dessa individer? Bra. Då vet du att du här har en gyllene chans, att ta del av den del av maskineriet som du själv är en del av, för att lära dig att samverka med dessa.

Det är du som är bromsklossen annars.

Änglar talar till oss. Måhända att de inte är bevingade med ett gyllene sken runt oss.

Måhända att de kommer genom kanalen hos ett handikappat barn och sprider värme och kunskap.

Måhända att Änglarnas visdom väntar på en kanal precis nära dig? Ja, så fungerar det. Om vi inte hör och känner information genom våra egna kanaler kommer det genom någon annan, så oftast genom en individ med extraordinära kvaliteter.

Öppna dina sinnen. Släpp in livet. Din egen historia finns där. Om du väljer att lyssna.



Eller köper du hellre en ny Volvo?

Hugoboken

Här kommer Hugo

Har du inte beställt boken? Då är det dags!

Klicka hem en bok idag så kommer den om några veckor i din brevlåda!

Tack!

lördag 3 december 2011

Tiden rinner för alltid


Jag talade med en vän idag

Som förstod mina ord. Kunde måla med samma pensel så att det kändes igen. Färga känslan av avgrund och smärta, ledsnad och flyktiga tankars smutsiga hopp

Jag talade en ganska lång stund med vännen
En tavla kunde målats av alla ord som spreds över duken

Jag kunde förstå mig själv i de yttringar som speglades
denna djävulska flykt från rädslor som fräter som frammanas så fort man tror de för evigt är bortglömda gömda fördömda att för alltid brinna i den helvetes eld som brinner från inom


Vi talade som djupast när jag faktiskt förstod det här måste upp det måste belysas
Jag tittade närmre i tre timmars tid

Ensamheten jag känner så väl är som vanligt den enda ovän och vän som kryper inpå och det var då det var där och precis då

Jag drogs ännu mer in och ner och ut

Jag talade själv till mig själv och igen som vareviga kväll blev mina ord bevingade trasor som fuktats med bensin utspottade av min raspiga rösts gråtande ulkande snoriga hesa ton

Det finns inget slut.

Det kommer aldrig ett slut.

fredag 2 december 2011

Acceptans


Att Acceptera betyder inte att man tar skit.

Att acceptera betyder att jag accepterar dig, för dina val och handlingar men jag behöver inte välja att ha dom i min sfär.

Jag Accepterar mig för min person, mina val och mitt jag.

Jag Accepterar alla handlingar för jag kan ändå inte göra något ogjort, försöker jag strida för detta och startar krig o bråk, slösar jag bara energi.

Detta betyder inte att jag blir en passiv himmelskådande fjåntratt.

Detta betyder bara att Acceptans är den rakaste vägen till min egen frihet medan alla andra äger rätt att göra vad dom vill med sitt liv.

Jag accepterar Mig och vad jag är.

Det betyder inte att jag inte kan stå på barrikaderna och informera, jag accepterar dock om ingen lyssnar, det viktiga är att jag, får ut budskapet till de som vill lyssna.

Acceptans är frid. Frihet att finna. Lättnad.

Bakom Acceptansen finner vi den Intellektuella varianten av Budskap, där vi från en Objektiv plattform får ut ÄNNU mer information ur det finita perspektivet så att alla kan ta del.

Alla känsloyttringar som sticker iväg ut i periferin och tar form som dramer och trauma är icke-accepterade processer som destruktivt väver dig in i blinda mönster.

Acceptera mera. Ta hem alla känsloyttringar. Titta på dom. Ge dom sin frihet. Säg till dom att det är ok att finnas. Låt ilska sorg vanmakt och hopplöshet få lov att ta plats, acceptera mera!

Ta in, mitt i din mitt, acceptansen av allt varande.

Och utgå därifrån, när du sprider budskapen om vårt varande och görande..

Mitt i din mitt, från Friheten och flödet och acceptansens innersta rum..

Så skapar du den fred och det flöde som du önskar


torsdag 1 december 2011

Leva


Vem ger dig rätten att vara fri? Rätten att flyga fritt, njuta ohämmat älska kopiöst och skapa band som aldrig förr?

Ja, av vem får man den rätten?

Innan man inser det lär det aldrig hända.


När själar talar till varandra, dimensioner inte finns och kärleken är konstant, vem ger en rätten att hämmat stänga av?



Jag umgås med en klok kille varje dag. Varje minut av dagen och natten faktiskt. Han har lärt mig att se lite annorlunda på livet som är.

Det är värdefullt.

Och värde är något som bara jag själv kan ge mig.

Om jag hittar det.

Och om jag hittar band som knyter an, behöver jag inte ha som i att äga, nej, att få knna, att ha fått känna, är värdet i sig.

Som jag är värd.

Jag är.


onsdag 30 november 2011

Värde

Är du värdefull?

Eller är du en blek suddig kopia av den du egentligen är?

Resultatet av ditt varande i nuet visar på den autentiska värdebilden.

Oavsett vad andra tycker och tänker.

Oavsett vad andra anser om dig och alla borden som omger dig.

Är du den mest värefulla för Dig, för alltid.

Minns detta när din omgivning jobbar hårt för att få dig att blekna.

Du ÄR.

Detta kan ingen ta ifrån dig.

 ♥

lördag 26 november 2011

Innerlighet


Innrlighet uppnås med öppet hjärta.

Vad är ditt hjärta öppet för?

fredag 25 november 2011

Njutning

Kryssning i Skärgården..

Mat som berikar..sällskap som förgyller...frihet som lyfter..tid som tröstar och varande som ärar

Jag är på resande fot

Livet ger mig anledning att le.

måndag 21 november 2011

lördag 19 november 2011

onsdag 16 november 2011

Vad du bär.


När du ser tillbaka på vad du bär med dig

Spelar det ingen roll för nuet

För det du väljer i exakt just detta nu

Är ändå en nyproduktion som inte är kompatibel med gammalt skit

Och när du nu ändå gör dessa, nya val

Betänk att det som varit är ej det som komma ska

och att i mitten av dessa tu

Finn bara Du.



*

Ärande av varande


Tiden rinner..försvinner..

så många NU att uppleva

Känner mig som en marionett, styrd av triljoners obevekliga pekfinger

flyr i tankar som lättade drar iväg

stannar upp ibland, minns, känner, tänker

funderar

undrar

och mitt i de mest flyktiga tankar

gnuggas en bebisnäsa mot min kind, ett tafatt försök till en första puss, ett kluckande bebisskratt, Nuet är här igen, hur kan jag inte bara vara här.

Kärleken till ett barn är verkligen totalt och finit.

Uppfylld av känslor ser jag djupt in i visa ögon som smalnar till springor i kiknande skratt

Jag såg en tjej meed Downs Syndrom, bära en Tshirt med texten: "Utrotningshotad"

Vad känslorna gjorde med mig just där och då kan jag inte sätta ord till

Det svämmar över. Jag har gråtit i över ett dygn. Vågar knappt tro.

Och tröttheten tar ut sin rätt. Avlastning. Vi får kanske assistent. Många tankar igen.

Vem vill lära känna mitt barn? Kommer denna någon att längta efter att busa med honom?

Eller är det bara en lön?

Dags att sova. Nära. i värme.

*

fredag 4 november 2011

Vägskyltar



För oss i söder finns det alltid en överhängande risk att vistas ute på vägarna. Eller i skogen. Eller på ett fält, eller ute över huvud taget. Dessa små betprydda djur finns överallt. Därav ett markant ökat uppsving av dessa skyltar.


När dom först kom hajjade jag till och jag tror att många med mig var tvärsäkra på att bilden i sig är en genmanipulation mellan svin och häst.

Kolla bara på benrörelserna! Om detta svin vore en häst skulle han haft en tia på traven!

Mina döttrar var lika övertygade om att bildskaparen sonika tagit en kropp från ett svin och satt på 4 hästben, men bilden nedan vittnar om att så var ej fallet.

Dock undrar jag ju, och säkert fler med mig, hur man kan få till det så galant, att svinet har en gång som skulle klassas högt i dressyrkretsar medan hästskylten i sig visar på en ganska miserabel ridskolehäst.





Och när vi ändå är inne på det här med skyltar, jag blir lite nyfiken på anldningen till skylten nedan!







;)


torsdag 3 november 2011

Medvetet.



Om du blundar för något försvinner det från ditt medvetande här och nu men fortsätter att påverka dig sålänge det verkligen finns i din sfär.

Allt vi har i vårt livs nät påverkar oss konstant, medvetet eller omedvetet.

Det är när vi medvetandegör processer som vi kan hantera dom och antingn sortera bort dom eller behålla dom som konstruktiva mönster.

Vad ska du medvetandegöra idag? Vad ska du släppa in idag? Vad ska DU sluta blunda för idag?



?

onsdag 2 november 2011

Intressant


Vad helt otroligt intressant att bese statistiken skjuta i höjd för att jag skriver om mina trauman.

Om jag skrev om kärlek eller godhet, vore det lika ivrigt beläst?

Underbart är livet, livet är kärlek och vad annars kan skapa godhet, om inte den goda intentionen, så jag väljer att se det för vad det är.



Vem är du att tycka?


Har du ens hört av dig till mig och frågat hur vi har det sen vi kom hem?

Har du mött mina ögon?

Har du snusat i håret på Hugo, avlastat mig, lekt lite med Edith, hjälpt mig att handla?

Har du hållt min hand under en av alla otaliga undersökningar?

Har du suttit med mig natt efter natt när Hugo ej kunnat andas?

Det finns de som gjort det, det finns de som finns.

Du som läser, dömer och fnyser.

Är ej en av dom.

/

söndag 30 oktober 2011

4-års kavalkad.

Jag sammanfattar de 4 gångna åren med följande händelse och upplevelselista:

Separation från 10 -årig relation.
Flytt från hem och gård, förlust av vänner, stöld och svek från inneboende, sorg över saknade hästar.

Lurad på stor verksamhet utomlands. "bästa vänner" går in och snor både organisatör och kursplaner. Organisatör kastar ut mig från verksamhet jag byggt upp under 4 år samt lurar mig på pengar.

Flytt till lägenhet, lurad på lägenhet.

Träff av Man, inleder psykisk och fysisk misshandelsrelation, blir snärjd och kontrollerad.
Missfall mitt under vigselceremoni.
ny graviditet, traumatiskt upplevande, fruktansvärda händelser, psykisk terror och misshandel.
Akut kejsarsnitt.
Flykt, på olika vis
Våld terror psykisk och fysisk misshandel
Poliseskort, skyddat boende
sönderslaget hem, lögner otrohet våld alkohol

Misshandel där han döms, separation.

Lämnar hus och hem.

Emigrerar utomlands.
Startar företag, satsar stort.
Är gravid utan vetskap.

Åter hot och våld från X.

Vårdnadstvist påbörjas.

Jobbig smärtsam graviditet.
Traumatisk förlossning med risk för mitt liv.
Chock över barnet med Down syndrom.
Trauma då han och jag behandlas som skit.

Uppsägning/på egen begäran vräkning för att kunna flytta hem till Sverige. Lämnad av hus och hem igen, verksamhet, vänner, mm.
Stor ekonomisk förlust.
Återinvandring hem.

Stort svek av sk. vän. Gigantisk lögnhärva med massor av fulspel och sjuka utspel.

Bostadslös under en månad.
Vårdnadstvist, rättsliga förhandlingar, vårdnadsutredningar
Hot lögner hat
Stora och många läkarundersökningar, utredningar mm fruktansvärda upplevelser.

Lång period, flera månaders 0 inkomst innan systemet rullar

I stora drag.

Detaljerna fick inte plats.

Om DU, tycker att JAG, på något sätt, inte:

Agerar
Reagerar
Fungerar

Enligt vad DU anser vara normen för normalt beteende, kanske det finns en anledning.

Jag skyller Ingenting på vad som varit.

Jag jobbar konstant med vad som ÄR.

Om du på något sätt tycker att jag är KÄNSLIG.

Så har du nog rätt.

/

fredag 28 oktober 2011

Vad gör hon egentligen?

Frågan "vad gör hon inte" är kanske frågan att ställa.

Jag spenderar sköna Höstdagar med att strukturera vardagen, med tre barn att roa, omgivning att oroa och habiliteringsplan att följa.

Jag lyssnar fortfarande på skitsnack (Var får folk sitt skit ifrån om inte sina egna imbecilla hjärnor?)

Jag jobbar för att medvetandehöja människovärde

och

jag försvarar mina barn enligt rätt och lag.

Dessutom har jag osmakligheten att leva mitt liv, roa mig och ha det gott.

Här kan ni läsa om Hugo:

Denna länken leder till information om Hugo. Ni som skiter i honom i vanliga fall kan ju tjyvkika här.

/Carola

söndag 2 oktober 2011

Livet i sig

Ibland undrar jag lite förstrött om jag skulle fortsätta teckna mina tankar i bloggen. Den var under många år som en dagens slasktratt för ord. Ibland sköna meningar, ibland mest blaj.

Jag gör själv som flera enligt statistiken, av er, tittar in, bläddrar lite, kollar om någon skrivit något (!) släntrar ut igen.

Det finns så många som skriver idag. Faktiskt sätter ord på mina egna tankar. Ord i rätt ordning, då känns det liksom som ingen mening att själv ta den tiden, då just tid är av dyrbar kvalitet i nuet.

Jag är hemma i Skåne igen.

Livet i sig, går fortfarande ut på att låta dagen berika mig och barnen på bästa vis. Ett ansvar som kommer att följa mig flera år framöver.




onsdag 27 juli 2011

Tankar i Gryningen

Ingen början, Inget slut


Vi har alltid blivit matade med att allting har ett slut Därför går vi okså alltid och väntar på det där slutet. Vi har alltid blivit matade med att allt har en början, därför går vi också alltid och väntar på att något ska ta sin form, börja, få oss att inledas i en process.

Om vi tittar på det ur det Universella perspektivet så är allting just nu. Det skulle innebära att det varken finns slut eller början. Ingen början inget slut.

Om vi ser de närmaste dimensionerna med en tunn hinna emellan, som en nylonstrumpa med sin mjuka flexibilitet och sin finmaskiga genomsläpplighet kan vi företälla oss hur energi kan tränga igenom, fram och tillbaka, om nylonet vore som hinnan mellan dimensionerna..som ibland nuddar andra dimensioner, som ibland släpper igenom materia och ibland släpper igenom igen, på andra hållet..

Om livet vore denna pocess av skeenden som släpps fram och tillbaka genom dimensioner kunde vi se att det finns varken början eller slut...och i denna process i ett spiralliknande mönster innebärandes att vi alltid går runt...runt..och alltid kommer tillbaka till punkten där vi en gång startade för att hämta upp allt vi ej fick med oss förra rundan, precis innan vi stiger upp ett snäpp, till en högre frekvens, ett nyare varande upp, upp i spiralens för alltid snirklande bana som i sig kopplas samman i den Universella strukturen av cirkelmönster och spiraler..

Ja då kan vi se den verkliga sagans struktur

Den slutar aldrig. Den börjar aldrig. Den har och den tar sin form i de uttryck den finner längs vägen och jag är dess regissör som stiger upp varje morgon och ger hänvisningar till dagens skeenden, hur jag vill att dagen ska formas, i glädje eller sorg.

Sagan som är livet vävs samman med alla andras sagor och liv, alla medmänniskors livsväg som korsar och tvärsar min livsväg och ibland bara händer det, vi synkroniseras med något eller någon, sammankopplas i livets väv med en annan energi som är just den pusselbiten som jag väntade just nu. Det kan kännas stort det kan kännas litet det kan kännas allsmäktigt. Det kan kännas som om jag förlorar kontroll det kan känans som kärlek, det kan kännas som om jag har rädslor för att inte veta vad som ska ske nu, det kan kännas som om jag inte bryr mig eller kanske inte vill bry mig, det kan vara på alla möjliga vis, det enda vi vet i det är att allt som känns är bra. Det är rätt, för känslan berättar för mig om jag är i mitten på min livsväg. Om inte blir det obekvämt. Så fort jag kämpar emot, försöker gå på tvären eller motsätter mig något så kommer jag omedelbart att känna det- Fortsätter jag tvära rakt emot mitt livs plan och väg kommer kroppen att berätta det. Och så fort jag följer min väg, min väg i medvind, släpper allt. Det är då oro, stress, smärta sorg, kontrollbehov och vanföreställningar bara slits loss i stora sjok och försvinner från mig. Som de Illusioner de är.

Om jag i det inte ens vet hur jag ska förhålla mig till någon eller något, om jag i det inte ens vet varför jag känner som jag gör, kan det ge en fingervisning om att medvinden håller på att bli motvind. Sagan. Mitt liv. Som Jag regisserar.

Hur vill jag att den ska vara? Enligt ursprunget. Och om jag följder dess ursprung, följer min känsla, bara Min känsla, i allt, så landar jag där, mitt i min mitt, där inget kan nå mig som jag inte släpper in, ingen kan påverka mig som jag inte vill bli påverkad av.

Ger jag mig tid?

Tillåter jag mig att känna? Kan jag ligga på marken, i gräset, känna grässtråna kittla mig i nacke och mina nakna vader, kan jag tillåta mig stanna upp i varandet nog, för att känna pulsen under min kropp, vår Moders andetag, tillåta mig kopplas samman med henne för att ytterligare släppa in solens smekande värme på min hud, känna vindens försiktiga, trevande försök att vända min riktning åt mitten, mot min mitt.

Kan jag tvinna ett vinblad mellan mina fingrar och känna, låta det hjälpa mig minnas dess ursprung, tusen års historia, tillåta mig släppa in essensen av vinets karaktär och personlighet i vätskan som försiktigt tränger fram mellan bladets trådar, som färgar min hud lite lätt grön, tillåta mig dofta på mina fuktiga fingrar och minnas, att jag är, av samma Universum, kommen i samma tid lämnad på samma plats för att gemensamt uppleva, just nu, denna stund.

Kan jag smälta en Oliv i min mun, leka med kärnans skrovliga yta, känna sältan förföra mina känsliga sinnen, minnas tillsammans med minnet av olivträdets frö, där det en gång såddes med varsamma händer, just och enbart för mig, att få uppleva i detta nu, denna sensation av intryck, tungans tryck mot fruktköttets safter, kan jag tillåta mig det?

Sammansmälta med varandet i historien, skapandet av min saga.

Kan jag låta brödet torka upp smaker och safter, neutralisera vinets lite torra inverkan på mina slemhinnor, låta tänderna gnuggas av brödets innanmäte innan jag njutningsfullt låter det sköljas ner med ytterligare en klunk av liv. Odlat just då. För Bara mig. Just nu.

Kan Jag tillåta livet vidröra mig så. Kan jag tillåta mig essensen av dig att komma nära. Kan jag tillåta mig någon beröra mig så?

Kan jag njuta av frukten tillåta mig att ens plocka den sakta, mogna i min hand och skördas i mitt hjärta?

Kan jag värdesätta min saga, min ursprungligt välplanerade historia att följa njutningns kavalkad av upplevelser av utvald karaktär, kan jag vila i min mitt där jag endast är värd, värdefull och älskad, kan jag tillåta mig att tillåta all essens att vidröra mina sinnen och ge njutning som förför, låter mig färdas ytterligare ett och flera steg in, mot min mitt, där allt detta är, av sig självt, essensen av Jag, mitt liv.

Kan jag tillåta mig förstå att det finns ingen början, det finns inget slut, allt är en saga som förbättras efter hand, och delaktigheten avgör jag själv.

Vill jag vara medveten och delaktig, känna livets essenser, njuta dess frukter utforska och tillåta sinnenas dörrar vräkas upp i fullt flödande ljus för att släppa in liv, släppa in mig, släppa in dig!

Vill jag våga. Vill jag tillåta mig känna och sluta att fly, vill jag stå där i sanning och tillåta mig känna? Vill jag flyga i medvind och njuta besinningslöst hämningslöst flödande älskande viljande levande?

Vill jag smaka livets vin i den briljanta kombination av oliven och brödet, låta dem samsas och smeka mina smaklökar till en nästan outhärdlig nivå av lusta.

Vill Jag vara brödet och låta dig vara oliven, vill jag låta livet vara vinet som sipprar eller rinner, flödar eller forsar, allt efter min högsta önskan, min vackra sagas högsta plan, Vill jag minnas mitt jag i den bästa form, lära känna mitt jag i den njutning jag en gång tog form,



Ja. Det vill Jag. Nu. Och Nu.

Ingen början, Inget slut

Vi har alltid blivit matade med att allting har ett slut Därför går vi okså alltid och väntar på det där slutet. Vi har alltid blivit matade med att allt har en början, därför går vi också alltid och väntar på att något ska ta sin form, börja, få oss att inledas i en process.

Om vi tittar på det ur det Universella perspektivet så är allting just nu. Det skulle innebära att det varken finns slut eller början. Ingen början inget slut.

Om vi ser de närmaste dimensionerna med en tunn hinna emellan, som en nylonstrumpa med sin mjuka flexibilitet och sin finmaskiga genomsläpplighet kan vi företälla oss hur energi kan tränga igenom, fram och tillbaka, om nylonet vore som hinnan mellan dimensionerna..som ibland nuddar andra dimensioner, som ibland släpper igenom materia och ibland släpper igenom igen, på andra hållet..

Om livet vore denna pocess av skeenden som släpps fram och tillbaka genom dimensioner kunde vi se att det finns varken början eller slut...och i denna process i ett spiralliknande mönster innebärandes att vi alltid går runt...runt..och alltid kommer tillbaka till punkten där vi en gång startade för att hämta upp allt vi ej fick med oss förra rundan, precis innan vi stiger upp ett snäpp, till en högre frekvens, ett nyare varande upp, upp i spiralens för alltid snirklande bana som i sig kopplas samman i den Universella strukturen av cirkelmönster och spiraler..

Kan jag tillåta dina finmejslade linjer i dina fingrars hud kopplas med mina när du tar min hand? Kan jag tillåta din huds struktur mot min? Ton i ton där doften blandas för att skapa och bilda ytterligare en variabel av noter, som redan var blandad i ett annat Nu. Kan jag tillåta mig mötet där våra andetag blandas som de redan har gjort, tusanfalt gånger och samstämmigt andas in Liv med dig?

Kan jag tillåta mig förstå att Jag är du och du är jag, det finns inga gränser mer än de vi i motvind sätter. Det finns bara sammansmältning komplement och kordinerat varande. Synkronicitet. Olika kugghjuls samverkan för ett flödande upplevande i njutningens Nu.

Du är jag, Jag Är Du

Jag vet det Nu.

lördag 9 juli 2011

VargMedicin


Idag delar jag Energin från Vargen, till alla er med hög aspekt av Varg, som attraherar och stimulerar den del hos er.




VargMedicin är starkt, stolt och läker det vilda hos er.



Vargmedicin i den nya tiden handar också om direktverkande Karma, att allt som sker, sker direkt, det finns ingen fördröjning längre.



Så Välkomna läkandet av din stolthet, ditt varande i nuet, din vetskap om alltet, din storhet i din roll som lärare och elev i den nya tiden, där just DU är den viktigaste av allt.



lördag 2 juli 2011

Dig

Det ledde till Dig..

Den där dikten, som ledde till tanken, som ledde till en annan Sida

Där fann jag en vän, som hade skrivit en text, med ord som ledde vidare

Det ledde till Dig...

Den där bilden, som ledde till en annan bild, som visade en annan bild...

Där visade det sig, en gemensam bekant, en historia, ett liv

Det ledde till Dig...

Den där dagen vid den tiden sent omsider

Dom där orden den där killen som hade en kompis

Det ledde till Dig

Den där tjejen som målade en tavla som någon sen köpte

Den där Diskussionen om bilden vid havet

Det ledde till Dig

Den där morgonen den där dagen när jag vaknade

Där där känslan den där kompisen som väckte mig

Det ledde till Dig

Det ledde till Dig

Vet Du det som jag?

fredag 1 juli 2011

Nytt Liv


I en aldrig sinande ström av händelser står jag återigen där. Mitt i allt och ser mig omkring. Stora ögon. Undrar. Känner. Tänker.

Var detta Jag? Var det Mitt Ego?

Ja det var mitt Ego som körde över mitt Jag.

I övrigt är det som det är.

Helg och hela byn full med fest.

Man firar. Det gör jag med.

För att jag vet nu.

Det jag velat veta i flera år.

För att gå vidare.

Kram!



tisdag 21 juni 2011

Love



Hemlängtan!

 I självet är jag hel och som kärleksindivid är jag halv utan min livspartner ♥

Hemlängtan är total.

Helandet saknas.

Jag drömmer om varandet.

Connexion. ♥


❤乇nDレﻉﻉ§ レo√乇❤

lördag 18 juni 2011

Mångfaldens Aspekt

Av alla aspekter av allt som finns


Är det Nuet som visar vad det är du minns

Vareviga Instigning i ännu ett Liv

Är oändliga Marscher av sjumilakliv

Lärande Varande Görande Kännande

Allt är ju mer än otroligt Spännande

Ska jag bli en Gris, Fågel eller Fisk?

Det kvittar, bara jag blir Frisk

Av Alla Aspekter av allt som existerar

Märker vi endast det jag i nuet praktiserar

Ängel, Baron eller Fattig på Gatan

Kontorist, Sjuksköterska eller självaste Satan

Alla lager av allt som skett

Allt du märkt av, fått och gett

I prydliga rader i ditt eget Bibliotek

Allt om ditt liv och inget är fejk

Av Alla Aspekter som du någonsin kan tänka

Du är en del, dags att börja blänka!

Den du är nu, är den du är Idag

Varje Aspekt, visar ditt Jag

Fyll ut din kostym, tag platsen du fått

Skörda de gåvor i livet du sått

Vem vill du vara hur ska du förklara?

Hur längtan den styr i den riktning bara

Som visar Aspekten av den du är Nu

Som gör dig helt hel och inte Itu

Av Alla Aspekter Blir du den du Är

Den du blev att vara i just detta Här

Allt är lagrat inbäddat sparat

Det är nu i nya tiden det blir förklarat

Vi är Alla Ett och delar av Allt

Av alla Element, Årstider varmt som kallt

Du är en del av Mig jag en del av planeten

Vi är alla Oss, nätverkande i Enheten

Ingen är mindre, större eller mer

Vi är Alla en del av det som sker

Skridande framåt i vårt personliga Flöde

Delar vi alla det vi kallar Öde

Liten som stor och hög såsom låg

Finns ingen begränsning bluff eller båg

Vi är den upplevelse vi tror på att vi Är

Ingen kan säga Sådär eller Såhär

Du har din Historia Jag äger min tro

Du är vad Du vet, vi har olika skor

Du går på ett håll och jag går min väg nu

Ingen kan gå vilse, inte Jag, inte du

Av alla aspekter av allt som vi märker

Är gemenskapen alltid det som oss stärker

Tillsammans kan vi måla livets stora bild

Nyanserna är många ingen färg är spilld

Nyttja och samverka kontakter utan gräns

Universum speglar åter allt som för dig känns

Var den du är enligt högsta bästa önskan

Blomma ut till den du är i den frodigaste grönskan

Livet kommer åter men ej i denna form

Ej heller alls, enligt samma denna Norm

Nu är Nu i nuet och du är den du Är

Enda gången du kan vara den du är nu Här

Öppna livets bok och bläddra dit du vill

Gör vad du känner för utan tidens spill

Inget kan värderas i statistikens smala nålsöga

Endast du kan bestiga bergen, de låga eller höga

Valet är fritt att hanteras efter behov

Nu är nu för alla och du kan ej få uppskov

Vill du leva eller känna, mår du som du bör

Aspekterna är dina fram tills dess du dör

Och döden ska oss visa att födelsen är Nu

Fast på andra sidan av den du trodde var Du

För nya Aspekter att uppleva känna och må

Av livets mångfald åter, skörda och att så.

Vi som i Oss

Vi delar ett liv




Du och jag



Vi väver en väv



Vareviga dag



I dimma och klarsyn



Skådar vi livet



Med blickar mot skyn



Och allt som står skrivet



Vi delar en Jord



Systrar och Bröder



Kärlekens ord



I handling vi föder



Början och slutet



Är bara exempel



I sanning är gjutet



Vi är våra Tempel



Hylla Din Nära



Ge henne Kraft



Våga att Ära



I blomstrande Prakt



Du är densamma



Hon är en del



Vi delar vår Mamma



Hon gör oss Hel



Delar av Alltet Vi är totalt



Nätverket Binder



Samband Sacralt



Det finns inga Hinder



För oss att Enhetligt vara



En endaste



Jättestor Hel Syskonskara

tisdag 14 juni 2011

Vänskap

Kan du ej bli vän med Människan, bli vän med Hennes själ ♥ Var Vänlig och i Vänlighet för att skapa Vänskap.




Dömer du ytan och Människans agerande kan du ej nå hennes Hjärta och är då ej heller i kontakt med ditt eget Hjärtas flöde.



Kan du ej bli vän med Människan bli vän med din egen själ ♥ Var dig själv vänlig och din egen Vän.



Dömer du ditt eget görande och varande kan det vara svårt att stanna i ditt hjärtas flöde.



Var Du, Dig själv, ditt egets Hjärtas Vän.



♥♥♥

Robert Broberg - Jag tror på kärleken

söndag 12 juni 2011

Hugo Fyller EN MÅNAD IDAG!


Vi gratulerar Hugo Idag!

Och vi gratulerar såklart oss själva för att Vi får ta del av denna Guldpojkes Liv.

Kärlek!

fredag 10 juni 2011

Är Kärlek en slump?


Är Kärlek en Person?

Är Kärlek en Känsla eller ett tillstånd?

Är Kärlek Kvinnligt eller Manligt?

Är Kärlek en Essens som aktiveras av delad Glädje?

Är Kärlek en slump?

För Mig

Är Kärlek

Du!

Jag!

Vi!

Dom!

Oss!

Som gnistor av Heligheten och Alltets varande

Kärlekens varande bara Är

En Finit totalitet i Universums Är

Som vi alla är i den totala Enheten vi är del av

En Energi, ett Element av många

Ett flöde av vår egen skapelse

Helt utan Värdesättning eller Stämpel

Som ett klister mellan våra själar

Och detta klister som håller ihop vår egen essens

Som existerar mellan våra egna atomers Ärande

klistrar ihop våra delar till en helhet att känna

som när vi förnekar dess existens torkar ut som ett russin att förtvina

Som när vi bejakar eller hyllar fyller ut vår Själ att skina

Ökar på vår helhetskänsla

Gemenskapskänsla

som lika snabbt kan bytas ut mot Utanförskap om vi förnekar

Kärlekens existens som ett livsviktigt Element

Och som

När vi riktar dess medvetande energi mot en speciell person

Klistrar ihop våra själar såsom vi är menade att vara

I stöd och Samspel grupperade i Familjer

Enheter

Som Äntligen hittar varandra efter ljusårs irrande i Universums tunnlar

Och som när vi finner varandra Aktiverar Essensen av Elementet Kärlek

Så att klistret får verkan och chansen att verka

Binda ihop på finaste vis

Öppna kanalerna för synkronisationen emellan

Väcka våra gemensamma Minnen

Sammankoppla Energicentralerna

Återkoppla våra Sinnens varande i alla dessa möten

Och ibland

Då och då

Blir det två och två

Och då kan det kännas som om Kärlek är mer

Eller att lyckostunderna är fler

Men allt är detsamma

Inget är något annat

och om Jaget möter Duet

Och vi samsas om den finita känslan av Mötet i Kärlek

Den känslan som Ni kanske mött en endaste gång med en annan person

När tiden står stilla, adningen sammankopplas och lyftet i känslan är total

Tror vi att detta är den kärlek som Är

Det som är kärlek och ska uppnås i varje varande stund

Tanken är fin

Känslan av sammankopplingen och att vara "Hemma"

Är endast en del av det Universum visar vi kan vara i

Om vi släpper efter på Ego och Yta

Och tar del av alla andra delar som ger

Och som kopplar oss med varandra i Oändlighetens Skattkammare av Känslouttryck

"Hemma" Tror vi är det största av Kärlekar

Och i sitt lilla perspektiv i det stora Universella tror vi att det är allt vi kan ha, få och vara

Och om vi vågade skulle vi se

Att detta är en

EN endaste

Koppling av alla

I den finita totala bilden och puzzlet

Som vi är en del av

Som vi alla är en gnista av

Som tillsammans med alla bildar Essensen av Kärlek

Som vi ALLA är, Verklign ÄR

En del av

Så Kärlek

Är det en slump?

Nej ett varande

Ett totalt Element en del av oss själva ett flöde en Källa

Som vi kan välja eller välja bort

Russin eller Druva

Kvaliten avgör du

I dina val

I dina val av Möten

Och ju mer "Hemma" Du känner dig med någon

Desto mer tillgång till Flödet av Dig själv och Elementet Kärlek är du i

Och desto mer "Hemma"

Du tillåter dig Vara

Desto mer aktiverar du klistret och drar till dig ännu fler själar

Till den gemensamma bilden som är Du.

Frågan i detta är då

Hur "Hemma" Vill Du vara?



?

Extrainsatt

Lånat av Min Vän Janne ♥♥


*
Urkraften av längtan sitter djupt i själen.. kanske från tider då när jag ensam gick i den djupaste skog letande efter mat till mina kära.. Där mitt i natten när jag under bar himmel sov fann jag mig själv.. jag var ung och vacker..Ser bilden klart under mina ögonlock likt en film som rullar fram. ... Vid skogsbäckens mynning ser jag dig sitta vid en sten.. ditt långa mörka hår fladdrar med vinden ..Du ser mig inte men jag ser du ler.. kanske du kände mina tankar.. kanske du väntade på mig.. När våra ögon möts blir jag förlamad.. förlamad av den kärlek du ger.. Dina energier påminner om åskans påverkande tryck i kroppen.


Ord finns inte.. bara kärlekens urkraft som styr våra läppar mot varandras..
Längtan är svår när jag på min vandring går bland urskogens oändliga träd.. träd som vet historien om hur det än gång var.. under dess bark i årsringar bevarat!

Urkraftens längtan finns kvar ... Du är nära, kan känna det i varje del av min åldrande själ.. Du är där♥ Jag är här♥ kom min älskade.. dom uråldrande träden vill le åt oss igen♥  *



Tack Fin-Janne!

torsdag 9 juni 2011

Dagens Tanke

Mina Lungors andetag

Mitt Hjärtas Livs-slag

Min Moders Famntag

I en Synkronisation med Dig, Med Allt med Oss

Jophiel är vår Ängel  för dagen

Du behöver ej stanna upp för att känna efter

Tillåt dig vara i det du är

Ledsen, Glad, Arg, Besviken Lycklig
Allt är lika bra

Allt är lika vackert

Allt är lika Livsavgörande viktigt!

Var i det du ÄR för den du ÄR

Tillåt dig Andas i takt med oss Alla

Du är det viktigaste kugghjulet i vår Maskin

Och din nuvarande status som kallas Arg, ledsen eller rädd

Är det som gör att vår Maskin fortsätter verka

Att vår Moder fortsätter Andas med oss, för oss

Synkroniserat bit för bit

Och när du desperat försöker undvika att känna Sorg, smärta eller Ilska

Stannar hela Maskineriet

Undviker du Flödet och oss alla

Haltar du snubblar du trillar och får ont

Och tror att Livet är dig Dumt

Var i det du ÄR för den du ÄR

Just HÄR


I just det du känner

För precis vad det Är

Är det DU är för att smörja vår maskin

Som gemensamt verkar för oss alla

Undvik ej att känna eller vara!

Älska och Förstå dina alla Jag!

Och När du känner längtan och lusten vakna

För en förändring att ta plats i ditt Nu

Då kan du veta och känna att det bara är att flöda med

Fortsätta gilla läget utan att kriga

Utan att värja dig utan att trotsa utan att skapa motstånd

Längtan och lusten visar vägen till det vackra

Till vår Allas synkronisation

Vår allas hjärtslag i ett sammanhang

Våra allas andetag med vår Moder

Kan du höra det?

Kan du känna det?

Acceptera Mera

Var i det du är Var den du ÄR

Vad det än ÄR

Ära den du ÄR


ÄRA den du ÄR!

Så slipper du vara den du ej vill känna!!!!!!!

Så släpper du det du ej vill vara...

Så andas vi ihop

Skapar tillsammans

Gyllene Skönhets Synkroniserade Liv

Bit för bit

Med stora Kliv.


LIV!

Hej sa Hugo


I morgon fyller Hugo 1 Månad.

En Månad av obeskrivbar kärlek för oss som är här för honom.

Vackra lilla pojken.

onsdag 8 juni 2011

Ibland


Ibland behövs inga ord

Presenter är inte något jag är van vid

Sen Hugo föddes har vi fått så otroligt många paket..presenter varje vecka

Älskad

Det är Jag

*Tacksamhet*

söndag 5 juni 2011

Wiehe & Di Leva - Vad bryr sig kärleken (Live)

Om Jag visste


Om jag visste, att inga hinder fanns, vad skulle jag välja då?

Om jag visste, att alla val var mina, skulle det bli annorlunda så?

Om jag visste, att Tilliten var min, att vara och att ha, hur skulle Jag känna då?

Om jag visste, att möjligheterna var oändliga, vilka tankas skulle jag så?

Om jag visste att alla drömmar kunde bli sanna, vad skulle jag tänka på?

Om jag visste, att begränsningen fanns i min fantasi, hur skulle jag reagera då?

Om jag visste, att inga hinder fanns, skulle himlen fortfarande vara blå?

Om jag visste, att jag kunde välja exakt vad jag vill i livet, skulle vi då vara två?

Om jag visste, att valet är mig fritt att välja, hur skulle jag vilja må?

Om jag visste, att allt är som det ska och inget är fel, hur skulle det gå?

Om jag visste att allt som är, Är på grund av Mig, vilken konsekvens skulle det få?

Om jag visste, att Livet är en projicerng, skulle jag ändra något då?

Om jag visste, att Livet är mitt att forma, vem ska jag då skylla på?

Om jag visste

Att Inga hinder Finns

INGA HINDER ALLS

Inga gränser

Inga faktorer som kan spela roll

Ingen att skylla på

Ingen som kan stoppa mig

HUR

Skulle jag agera då

I JUST DENNA NU?

Precis här och nu

Hur skulle Du agera då?

Om jag visste

Att inga hinder finns

Tillit till varenda chans

Tillit i varje aspekt

Tillit i varje cell

Tillit till allt som Är

Tillit till natt som dag

Tillit i kvalitet som sker

Tillit till det jag kan bestämma över

Tillit till Alltet

Tillit till min förmåga

Tillit till mig som ett Är

Att vara den Jag kom hit för att vara

I Tillit som rådande faktor

Tillit

Som ett varande

i ett ÄR-ande

Om jag visste

Att inga hinder fanns. Vad skulle Jag välja då?

Kärlek på ren Skånska i Tyskland


Det vi laddar våra Celler med

Är det vi blir och Är

Varken mer eller mindre

Jag är Kärlek

därför är mitt liv Kärlek

därför lever jag Kärlek

Med mina barn, älskade, vänner och djur.

Det jag laddar mina celler med är det resultat jag omedelbart har är och får

Om jag hoppas lär det aldrig hända, om jag tror får jag vänta resten av mitt liv men

Kärlek på ren Skånka

Är sitt eget varande

Och det är när jag vet mitt värde

Och att jag är inte bara värd Kärlek

Utan är en del, precis som Du*

Av Källan

Det är då vi kan mötas

Det var då vi möttes

Igen.

lördag 4 juni 2011

Söndag

Livets blommande träd

Ja det är verkligen Söndag Idag. Påminnelsen lät ej vänta på sig.

Verkligheten ser annorlunda ut för alla.

Möten är intressanta

Vad man kan ge till varandra

Om man bara öppnar upp för det

Återkommande

Liv

Livet går i cirklar och varje gång innan det höjs ett snäpp i frekvens

Kommer vi tillbaka till en punkt vi trodde att vi för längsedan lämnat

Och ändå i förvåning noterar jag

Hur mkt som egentligen KAN komma tillbaka!

Människor och Möten

Som jag trodde jag aldrig mer skulle få uppleva!

Och så bara sådär, ett gulligt mail, en känsla av kontakt som visade sig vara i total samklang, märkligt hur Livets väv spinner ihop trådarna

Vad kan det betyda? Är första tanken

Men i nästa tanke formas bara ett lugn

Fina lugna människors inverkan ska jag hålla i min skattkista

Mitt i hjärtat där endast de finns kvar

som gav mig gott

Och med denna återupptagna ontakt som gav mig väldigt mkt energi och Liv, skratt och spirituella stunder! Inleder jag Söndagen md ett mycket stort leende på läpparna.

Jag finns.

Och någon tycker om att jag finns

Det är fint

:-)

fredag 3 juni 2011

Fest

Mycket kan man säga om Tyskarna.

Men Festa det kan dom.

Dom har det på något kontravis inbäddat i ådrorna.

Om dom säger ett Litet öltält i en stor by

Menar dom ett Malmöfestivalentält i en liten skitby

Med så mkt folk att du alls, INTE kan fatta var alla dessa kommer ifrån!

Mitt ute i INGENTING!

Med ett Live Coverband som vunnit talang direkt om de ens tänkt på att ställa upp.

Med Öl godare än du någonsin smakat

Med glädjefyllda Människor som välkomnar och bjuder in, bjuder på och bjuder ut ;)

Med Hjärtlighet och Kärlek för varandra

Fest på riktigt

Sammanfattningsvis

Så var det en mkt trevlig Fredag

Som nu gick över i en ytterst spännande Lördag :-))

Olika saker i ett Liv


Vissa saker vill bara bli sagda.

Vid rätt tidpunkt.

Efterråt är det bara skönt att få ha det sagt.

Ibland tar det tid att inse och förstå.

När det väl landar är det bäst ändå

Att modet hölls uppe

Och orden fick komma ut.

Hugo Fyller tre veckor idag. Den som skulle kunnat bry sig är fortfarande totalt ignorant. Semestern är viktigare. Vad hade jag väntat mig?

Inget.

En rättegång är vad Vi får. Ett Drama Ett Krig som ändå ej kan vinnas. Förståelsen är noll från mig. Hur kan man?

Och hur kan man leva Dubbelliv där man ena sekunden säger sig Älska och i andra sekunden driver en stämning mot den man vill leva med?

Mitt förstånd räcker ej till.

Hur kan man åka på Semester och leva loppan medan den andre föräldern som man säger sig Älska och vill leva med, står helt ensam i ett Trauma?

Hur kan man skita i sin 3 åriga dotter som varje dag står vid telefonen och väntar?

Hur kan man? Hur kan man hälsa på i dagarna två, ge hopp åt barn och familj, Älskad (?) och sen i nästa vecka åka på semester och bara utebli?

Är jag korkad som ej förstår?

Måste vara så.

Hugo 3 veckor. Inte ett ord.

Av alla andra, överröst av presenter, folk ringer o kollar hans hälsostatus och bryr sig. Men Du?




I övrigt är det Fredag och för en gångs skull


Är det MIN tur att få det där lilla extra.
Som gör att livet förgylls en bit.

Thanks ;))

onsdag 1 juni 2011

HugoTheBoss6

I Landet lagom finns inga morbida operationer på nyfödda.

I Landet lagom utsätts man aldrig för hanterandet av sin nyfödda i totalt omänskliga situationer.

I Landet lagom finns en Man som står vid ens sida, dag och natt och ÄR den andre föräldern, som EJ sviker och åker på sk. Semester i den absolut värsta stunden av barnets och den andre förälderns Liv.

I Landet lagom behöver man ej utsätta vare sig själv eller barnet för nakenhet in under skinnet i situationer som du i normala fall aldrig ens skulle Mardrömma om.

I landet Lagom behöver man ej fundera på om ens barn kommer att överleva nästa sekund.

I landet Lagom behöver du ej en köksvåg med en korg där du daglien måste väga ditt barn för att se så att han ej backar i vikt, och OM han nu gör det, med minsta lilla gram, resulterar det i direkt inläggning på klinik.
Jag har levt i Landet Lagom. Jag vet skillnaden.

Numera lever jag i Hugos värld.

Den består av Mig, Hugo och Hugos största syster, Julia. Vi är ett bra Team.

Det enda Julia tycker är jobbigt är när Herr pinkelstråle ALLTID prickar henne vid blöjbyte.

Annars är det mesta ganska normaliserat vid det här laget.

Nästan så att ett Landet lagom har börjat transformeras in i det Bisarra Landet som vi i nuet Är i.

Det börjar landa.

Men frågetecken, ja det finns några stycken.

Hoppet är att de ska rätas ut.

Hugos värld är förövrigt den verkligehet Vi har i nuet, och på grund av denna solpojke så har ett nytt skimmer inträtt i våra liv.

Hugosolen lyser för oss, landningen är ej helt avklarad men bit för bit, tar den plats.

Men säg mig.

Av kött och blod.

Hur kan man avvika? Hur kan man ignorant utebli, byta ut mot frestande nöjen?

??????????????????????




Dagens invägning:



Enya - Journey of the Angels

tisdag 31 maj 2011

HugoTheBoss5

Gode Gud ge mig styrka att vara stark.

Ge mig styrka att se vad jag kan göra i den sekund det behövs.

Att alltid vara där.

Att alltid finnas där.

Att avvärja lidande och ännu mer sorg.

Att kunna göra allt så du ska må bra.

Att stolt kunna säga att detta är Du.

I alla de ensammaste stunder finns ingen ensammare stund än när man räddar sitt barn tillbaka till liv och luft.

Instinkten väcker mig, säger mig, vakna !

och varenda sekund kommer jag att göra det, alltid, för Jag är vid din sida. Jag har valt att finnas där för dig, och du har valt mig som förälder, ett avtal mellan oss, jag följer min del.

Som den stolta Mamma jag är finns jag där i alla delar som är Du.

Mitt barn, vackra fina underbara gosiga ljuvliga Hugo Love Lind.

Du är en present, en Ängel en Juvel en Gåva

För oss alla att lära av

Men i stunder av tvivel på min egn förmåga är de Ensamt att vara Ensam

Och när den som skulle kunnat vara här i stöd och värme totalt avviker och hellre gör något kul.

Då prövas prövningarna och totaliteten spricker som en kristallskål i miljoner bitar.

Att vara ledsen i det äe enkelt. Att rädda sitt barn till andning helt apropå blir en vana som inte gör mindre ont bara vänjs in som en reflex

typ innan kaffet

Var är DU i det?

Vår Son är speciell. Den vackraste son jag kan tänka mig. Som jag Älskar med varje cell i mitt liv.

Som ska visa oss att alla själar har värde av Guld, vår Guldpojke, vår Prins, Love the Light.

Var Är Du i det?

Han andas. regelbundna inte helt djupa men regelbundna andetag. Börjar vakna till vällingklockan. Egentligen skulle han hett Skalman. Jag skrattar lite mjukt. Han vaknar EXAKT på klockslaget för välling. Unika lilla pojk. Klara instruktioner har han med sig. En bra instruktionsbok. Där han nu kommer ifrån.

Var han nu kommer ifrån.

På en stråle med Quan Yin drömde jag. Och när jag såg hans sneda ögon log jag.

Och när Doktorn Nonchalant, ja kanske till och med Arrogant, 50 minuter efter födseln svepte in på uppvaket och viftade med handen att Jag förmodligen fått en pojke med Downs Syndrom blev jag inte Chockad över nyheten. bara Chockad som Människa, hur man kan leverera olika sanningar..

Och hur doktorn två dagar senare sveper in på samma vis med sin kår som en luden svans efter sig, tittar flyktigt på "Problembarnet" och säger, Ja, kanske inte då, äsch, nu ser han ju inte ut att ha det"

Och hur doktorn sedemera klart deklarerar att de på detta sjukhus verkligen EJ har något programm för sådana barn så provtagningar där kan jag glömma..

Det är då jag inser

Förstår

Hur det känns att vara Utlänning

Utlämnad

Uttittad

Utblottad

Blottad

Hatad

för att vara något eller någon

Som andra ej kan acceptera

UTBÖLING

Och jag Håller Hugo nära, tittar på han vackra ansikte som jag vant mig vid

Hans sneda ögon som då fortfarande var ett par springor

Hans späda kropp som fötts för tidigt

Och vet med mig att detta barn är det mest speciella jag upplevt i mitt liv

Han ska förändra min värld till att bli mjuk och kärleksfull

Och han kan förändra allas värld men det gäller att våga

se

värdet i även honom.

Hugo är ej sjuk.

De har och de kan, än sålänge ej hitta några som helst komplikationer. och tro mig vad de letat.

Det borde vara förbjudet för en förälder att behöva uppleva alla dessa undersökningar som kan göras med en nyfödd.

Att se läkaren göra Ultraljud på hjärnan, medan de håller fast honom, naken, utlämnad, hårt grepp, gele över hela huvudet, stor bildskärm, rörig grötig bild, tystnad (Ja man hinner tänka mkt) Ja titta säger läkaren... tystnad (Andningsuppehåll för mig) Ja men jo det ser väl normalt ut.

Lång utandning, papper, torka bort gelén, ta den lilla kroppen i min famn, hålla nära, pussa på hans panna som jag lärt mig han älskar..tillbaka in i undersökningsrum nr. 1.. klä på honom, få nya instruktioner, förmaningar, remisser, till nya undersökningar, de SKA hitta vad felet är och jag tänker, inget är väl fel?

Det r väl rätt äve om det ej är som Ni vill?

Annars hade det ju ej varit?

Och i detta.

Ensamheten som vuxen. Att ej ha Dig att kommunicera det med.

Att ej kunna ge uttryck när som helst. ÄNNU en aspekt i ensamheten av detta skeende.

Nu ligger han här vid min sida, veckans stress har varit vikten. Hugo går ej upp i vikt. alls. tvärtom krymper han.

Vill du som förälder se och uppleva ditt barn tyna bort?

Svar Nej.

Du matar perfekt, tar hand om perfekt, gör avkall totalt på ditt eget liv (Åker ej på semester tex)

Total hängivelse åt barnet

Och hos läkaren faller domen

Nej, inte bra det här, det fungerar ej. Inläggning är aktuellt, han måste tas hand om. ÄNNU bättre.

Hur?

Som en Hyena biter den dig i hasorna. blodigt blir det. Stressen är fullkomlig. HUR gör jag det ÄNNU bättre för mitt barn?

Sträcker ut mina händer räcker ut dem i sorg till den det berör..

Total tystnad och ignorans.. Annat är viktigare

Inser min status som Ensam förälder, jo jag borde räknat med det. jag vet ju.

Men hoppet?

Hoppet är en jävla Illusion som kan sparkas in i evigheten.

Så gör jag. tar mitt lilla barn i famnen, känner efter. Kan han ha gått upp ett Gram?

Eller är det jag som åter denna dag ej ätit något eller gråtit bort för många tårar så jag förstärker Illusionen med min svaghet?

Hur blir jag en stark Mamma i min svaghet?

Hugo Love Lind

En Änglalik Österländsk Magisk liten pojke som är här och sprider sin Kärlek

Hur kan Jag vara annat än Lycklig?


*

fredag 27 maj 2011

HugoTheBoss4


Guldpojken

Love

Hugo Love Lind

Kallad Hugo då Tyskarna ej kan säga Love

En blond lockig Änglapojke

Som kommer med fred och kärlek

för att skapa fred och kärlek

för de som önskar

fred och kärlek

där vit flagga kan svaja förevigt

in eternity

om man vill


Redan sin första levnadsvecka har han åstadkommit att förena vuxna Egon att smälta samman i samförstånd på det finaste vis

Och väckt många tankar

Upplyst

Öppnat ögon att Fred är det enda som kan ge frid

Inget någonsin kan vara mer vktigt

Än kommunikation och milda tankar

Snälla ord och Omtankar

Det finns inget annat!

Hur mycket krig det än krigas

kommer inget att besvaras

med mer än tystnad och finstämd energi

för att se vad som är av vikt i livet

BARNEN

Utan rättegångar

Utan Hot

Utan maktspel

Utan att visa sin drama

Det finns bara vad Hugo vill visa

Kärlek.

torsdag 26 maj 2011

HugoTheBoss3


"När Lillen Kom till jorden.. det var en dag i Maj..."

fredagen den 13 Maj 2011 11 minuter över 13, i blå årets energi.

Vad kan det bli annat än en speciell pojk?

Högt Älskad och vaktad av hela Änglakören från Nord till Syd. En pojke, en påg,

Vår påg.

måndag 23 maj 2011

HugoTheBoss 2

När jag kom till rutinkontrollen, Fredagen den 13 Maj 2011, hade jag max 2 timmar kvar att leva.




45 minuter senare var Hugo född.



Hade inte läkaren gjort en extra koll hade det ej upptäckts att livmoderväggen höll på att spricka.



Min kropp har vetat under dessa månader, även innan, att det är dags att stänga ner. Flera faktorer att peka på nu efterråt.



Tex. har mkt av min mukelmassa förtvinat. Enkla (?) saker jag borde märkt.



Med dessa rader vill jag bara påminna er om att Ni är värdefulla ♥



LEV



Var i livet men kanske, Driv det ej.



Ta hand om det om är av vikt, det glädjefyllda, lämna det negativa därhän.



Skapa mjuka vackra ömsinta Nära Minnen.



Tack för Livet ♥

HugoTheBoss 1

Hur vet man att det är dags?



Det vet man inte. Kroppen är lika nyckfull som en tjurig treåring som vill ha glass men inte får rätt glass så då vill hon inte ha glass.



Här började det med ett BH – Band.



Höger sida faktiskt.



Skav, eller nja inte skav men en irritation.



Jag menar, det borde vara valkar på axlarna för BH – band, eller? Efter 25 års konstant användande finns liksom inga ursäkter för en irritation.



Eller att ligga på rygg.



Att ligga på mage är ganska uteslutet men jag har provat. Och somnat så några ggr. Och vaknat med en ilsken halvt ihjälklämd bebis. Kommer han ut som en mops vet vi varför. ”Hon sov på mage, stackars barn”



Ligga på rygg medföljer att ländryggen häver sig och välver sig i en vacker både som följer magens kurvatur. Svankrygg på Svenska. Ont gör det.



Man kan ju lägga en kudde under och vila i frid en stund men sen kommer tricket att ta bort kudden och det är här den tekniken visar sig ha en brist. Ryggen känns då som om de skulle gå av på mitten så det låter man liksom bli.



Smärtor av olika slag finns ändå, jag behöver ju inte skapa fler.



Att sova på rygg med båda benen uppdragna är jätteskönt.



Tills man tappar ett ben.



Vilket inträder ungefär 1,3 minuter in i sömnen, och kan upplevas som en Ut ur Kroppen Upplevelse, Ett jäkla ryck går genom hela kroppen och man vaknar i panik för att konstatera att det var varken en UKU eller en NDU det var bara ett tappat ben.



Fast de 1,3 minuterna är osannolikt sköna. Nästan så det är värt det.



En annan hint om att det är dags är när det inträder kräksjuka samtidigt som Bebis helt sonika bestämmer sig för att flytta sig från sitt fixerade läge till det mycket mer bekväma läget, på Tvären!



Samma natt. En natt har många timmar, fråga en kräksjuk havande kvinna. Vi vet. Samtidigt som det gör ont i knäna, bebisen sparkar hej vilt och det enda man önskar är att ligga i fosterställning med någons varma armar runt sig så ligger man i påtvingad fosterställning och gnyr medan spyorna pulserar fram då och då som en jävla för stor Bas till för jävla dålig musik. Man blir, irriterad. Gnällig.



Och BH-Bandet känns av. Mycket.



Något som också känns är om du glömt rakat benen på 2-3 dagar. I fosterställning tvinnas dina ben intimt ihop och det skavet som uppstår, vilket också borde vara long gone borta eftersom dom benen varit rakade så länge jag minns, är fruktansvärd pina. Det svider liksom. Bränner.



Att få ont i knäna istället för livmodern där de facto Förvärkarna äger rum är också ett hett tips på att det snart är dax.



”Jag har förvärkar, Det gör jätteont i mina knän”



Att låta bli o kamma sig är en annan vink.



Normalt sett drar jag fingrarna genom håret på morgonen och sätter om gummibandet, som jag oftast glömmer kvar.



Det blir liksom en extra kudde att luta kinden på och är håret någotsånär nytvättat så är det riktigt mysigt.



Om det snart är dags är det inte ett dugg mysigt kan jag lova. Det sticks, klias kittlas retas och jävlas hela natten lång, saxen är för länge sedan undangömd av förstående familjemedlemmar.



Om eftermiddagen kommer och det fortfarande ser ut som om jag inte kammat mig är det förmodligen helt korrekt. Hämnden mot håret känns ganska ok i dessa lägena.



Att byta kläder är skit-tradigt.



Precis efter en dag när man gått in tältet och det är format och lagom mysigt efter ens kropp och kroppen har vant sig exakt vid alla ställen som skaver, så ska det bytas? Eller tas av? Nja, jag är ytterst skeptisk.



Även här är familjemedlemmarna förstående och säger, Mamma, det är dags.



På altanen är det för varmt. Och den där jävla bäcken brusar ikapp med min irritation. Hur kunde jag bara tycka att den var mysig? Livgivande?



Bah, Bullshit, den dönar ända in i sovrummet och tanken att gräva bort den har slagit mig.



Hästarnas gnägg är också något som jag funderar på, jag menar, i USA opererar dom bort stämbanden på hundar och lea ungar (Det sista har jag inte bevis för)



Men Hästar? Har jag aldrig hört. Och jag vågar inte Googla på det. Tänk om jag får en Idé.



Väskan ska packas och väskan är i alla fall framplockad. Här har jag ett dilemma. På senaste Mötet med sköterskan (Hon använde alldeles för mycket kajal) berättade hon att Mamman hade egna kläder medan bebisen använde sjukhusets kläder medan man ligger kvar.



Nu har jag plötsligt fått för mig att det är tvärtom. Och jag kan inte för mitt LIV komma på vilket som var rätt.



I värsta fall får jag ett nytt samtal med sköterskan. Det står jag inte ut med, tänk om hon har för mycket Rouge denna gång?



Jag packar både och, vilket innebär en större väska. Dotra himlar med sina ögon. ”Ska du flytta?”



Fan, det är ju min replik? Jädrans ungar som ärver allt från en.



Ja det är alltså snart dags och medan BH bandet finner nya ytor att irritera kliar jag mig i huvudet och undrar, är det inte över snart?



Och det är precis då han placerar en välriktad box med sluten näve, rakt på urinblåsan så att den absolut avslappnade och sköna ställningen som äntligen infunnit sig efter mycket joxande, måste bytas ut mot



”Hur man tar sig till Toa på snabbaste vis”



Life is Good.