onsdag 20 januari 2010
Liv
Livet är inget annat än ett långt härligt upplevande.
Att vara snäll mot varandra, att få andra att skratta, att göra någon glad, att känna att ens egna själ har ro nog att glädja andra utan att det känns som en uppoffring eller kräver något tillbaka.
Kärlek i ett flöde som bara finns är och ger.
Ibland älskar man så att det gör ont, det man försöker hålla kvar kniper en i hjärtat..en fin förklaring tycker jag :-)
Släpp är magin, släpp är konsten att få igen, för om man släpper så kommer allt som man ska ha i ens väg precis när man behöver det och om man släpper så släpper också smärtan.
Kan man älska ihjäl sig?
Nja
Jag tror att man kan tro att man älskar så mkt att man vill dö men det handlar nog mer om att man fattas någon eller något och tror sig ej vara kapabel att fylla det med kärleken till sig själv.
Men visst är det jobbigt, och visst är det ännu jobbigare, svårare när man vet och är säker på sina känslor och föremålet för ens kärlek förnedrar förringar och bespottar det man själv vet är det sannaste på jorden.
Lösning?
Släpp :-)
Släpp, och du ska få.
Kärlek!
/Carola
Etiketter:
Kärlek. Smärta,
Liv,
Mista
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh, du satte ord på mitt liv. :S Men, jag har släppt, som du skriver. Man har ju inget annat val.
SvaraRadera