Tvåsamhet

I ett evigt sökande efter tvåsamhet kan det missas en del med det egna personliga arbetet.

Ordet arbete är av negativ klang då många av oss håller det som en representant för något som är jobbigt, svettigt, tar tid, någon man gärna undviker, men..lönen, den vill man ha ändå.

Ordet tvåsamhet kan ses som en förening mellan ordet ensamhet dubbelt upp.

Ensamhet är det då halva ordet tvåsamhet?

Eller hur var det nu egentligen?

Tvåsamhet kan du aldrig känna med någon annan sålänge du inte upplevt det med dig själv.

Here we go again.

Jo men.

Så är det.

Likaväl som du kan känna dig ensammast i världen tillsammans med en annan person kan du känna dig uppfylld och i gott sällskap, ensam, med dig själv.

Frågan är vad man föredrar.

Tja det är ju en smaksak.

Personligen föredrar jag tvåsamhet i min ensamhet om valet att ensamhet ska upplevas i tvåsamhet.

För mig är en förening mellan två individer baserat på trygghet där jag kan lita på att processen "Ensamhet i tvåsamhet" inte uppstår.

Om så skulle ske kan jag lika bra vara tvåsam med mig själv. Det ger så ofantligt mkt mer.

Jag Älskar mig. Har många samtal att samtala med mig om, massor att uppleva, utforska analysera och fantisera. Jag gillar mitt eget sällskap och har det riktigt, riktigt fint i min tvåsamhet med mig. Me myself and I.

Me myself and I.

Kan någon konkurrera ut det så att jag skulle kunna uppleva tvåsamhet i en fysisk tvåsamhet?

Bra fråga.

Svaret är inte helt givet.

Det handlar om anpassning snarare än en kompromiss.

Att vänja sig.

Om något skulle kännas hotande eller otryggt blir det processen "Ensamhet i tvåsamhet" per automatik.

Så fungerar jag.

Fast det blir bättre och bättre.

Jag lär mig oftare och enklare att klippa av sådana mönster.

Det är SUNT att ej hålla sig med mönster som triggar processen "Ensamhet i tvåsamhet"

Hot Hämnd Falskhet Taskspel Krav

Är några exempel som varit vanligt i mitt liv.

Till och från försöker dessa processer gripa tag i mig och svänga in mig i dessa mönster igen.

Jag har en glatt yta här och avslutar omgående en sådan relation. Oavsett vem personen är.

Det i sig är en bra reflex som jag gärna behåller.

Det för dock med sig sådant som jag såklart ur en annan synvinkel behöver jobba mer med...men..livet är ju inte slut än.

Jag ha inget över huvud taget inget för en relation där ovanstående destruktiva processer uppstår på grund av minsta lilla situation, Jag trivs för bra md mig själv för att hänga upp mig på någon annan.

Ni är säkert flera som funderat den senaste tiden varför jag gjort som jag gjort.

Och i detta finns svaret att läsa.

Om du ens funderar över min handling mitt val mitt tillvägagångsätt

Så var du inte den personen för mig att ha någon form av relation med ändå, på något vis.

Att ta ansvar för sina handlingar utan att skylla på någon annan är kanske en livslång uppgift att lära sig, vad vet jag, det jag vet är att jag är allergisk på riktigt mot dylika handlingar.

Tvåsamhet handlar om att hitta sin inre plattform vari jag kan vara nöjd med mig och allt jag gör.

Att träffa någon är fint men här behöver jag jämnvikten i mig själv att stå still i och lita på, luta mig mot om den jag möter eller umgås med ej har de kvaliteter och referensramar som jag behöver för att må bra.

Vi BEHÖVER inte varandra.

Det är en förbenad Myt.

Vi BEHÖVER oss själva.

Jag kan INTE förlita mig på att någon annan ska komma och fylla upp de förmågor jag själv saknar.

Vara de pusselbitar jag själv inte hittar i mig, i mitt inre.

Komplettera mig i mina brister.

Allt detta har jag själv tillgång till i mitt jag i mitt sinne inne i mig.

Därför kan jag ej heller känna mig halv om någon lämnar mig.

Därför kan jag ej heller känna förlust om du bara går.

Därför kan jag ej heller Sakna för vad finns det att sakna? Jag är ju här!

Däremot kan jag ÄLSKA.

DIG

För den du är.

Dina handlingar får stå för dig.

De kan ej beröra mig. Även om du riktar din Hämnd mot mig. Ditt hat ditt våld ditt skrikande inre som skriker för full hals för att det saknas bitar..som du trodde du skulle hitta hos mig..

De finns inte här.

Här finns bara mina bitar som passar hos mig..

Så när du går

Är det enda du tar med dig

Det som är ditt

Och om du så tar hela mitt hem i fysiska delar och saker

Så får det väl vara så

Det är bara saker

Och jag saknar inget

För i min tvåsamhet med mig

Är jag tillräckligt mogen i min sak

Att jag, JAG är det enda, den enda jag behöver

Intet fattas mig

För det är en omöjlig ekvation

Och det ger mig lugn

Och en fantastisk insikt

Att jag har och är allt jag behöver

Hel

I all Kärlek

Jag mäktar bära ge ta in sprida

Och jag älskar

Men jag behöver inget

Intet

Inte

Någon

Alls

Och i nästa steg av mitt liv

Finns du ej med

För där är jag

Att vårda Mig

Och mina processer

Som är KONSTRUKTIVA

För att bygga framtid

Som nu tar en annan form.

I tvåsamhet som passar mig

Någon att luta mig mot

För att det passar

Inte för att jag behöver

För att jag njuter

Inte för att jag behöver någon för att njuta

För at den individ som finns för mig

Är som jag

FÄRDIG

MOGEN

KLAR

I insikten, Insikterna

Att jag

Är den enda jag behöver.