Änglar

Har ni sett den där TV -serien om ängeln Gabriel som Gud sänder ner till en Småbarnsmamma för att hjälpa henne som Hushållare? Med grannen Rueben särskilt skitsnygg Salmander?

Den serien gillar jag starkt, även om den är förlegad bortglömt och passé så finns det anekdoter i den som aldrig försvinner.

Tanken i morgonens tänkande är ämnet Änglar.

På någon lustig vänster tror jag att de existerar.

Jag har mött människor som bara dykt upp Hipp som Happ och fullkomligt ologiskt för att fylla ut mitt liv (Eller andras) som bomull att landa i.

Med tjänster, omsorg, omvårdnad, vägvisning, ekonomiskt eller fullkomligt livsavgörande har de plötsligt bara befunnit sig där, mitt i er väg och med sin JÄTTEstora nyckel öppnat en ny dörr för er att träda igenom, lätt som en plätt och vi fattar egentligen inte hur det där hände för hur kunde något sådant hända just dig?

Men vi glömmer bort episoden och vänjer oss snabbt och bekvämt vid den nya situationen och uppskattningen av lättnaden i handlandet är snart ett minne blott.

Hur eller hur eller vad så kan man kalla det vad man vill, synkronisation av livets skeende mellan olika individer med gemensamma mål som möts är en annan tolkning.

Shit the same.

Me like.

Jag ser att när valen jag gör är de rätta kommer det en liten (Eller ja, ganska stor ju) Ängel med sin jättenyckel och öppnar nästa dörr.

Nu är det så.

Och dörren är på väg att gläntas.

Och jag håller andan.

Och blundar.

Och tänker.

Att nästa gång jag öppnar ögonen...


Är jag någon helt annan stans i livet och eftersom jag tydligen själv bett om det tillräckligt länge med tillräckligt mkt kraft..

Så kommer allt jag önskat mig

I hela mitt liv


Nu att slå in.

Och vi pratar...dagar.

Livet är spännande.

Ta hand om era Änglar! Det kan vara den Ni minst anar.

:)


Kram och ha en underbar dag! Det ska jag.