...

Jag väntade så länge

så länge tills det inte gick att vänta längre

Hur svårt kan ett ord vara

Hur långt inne kan ett ord sitta

Jag väntade så länge men nu gav jag upp

Månader minutrar timmar dygn

Inget ord kom

Det hade räckt

Som ett plåster

Hade det lagat det som gjort så ont

Men

Nej

Inget Förlåt fanns till mig.

Jag skulle kunnat vänta ett helt liv.

För Kärlek är inget man kan mörka.

Men Med vetskapen om

Hur allt ligger till

Och att det fanns andra dörrar att gå igenom

Så valde jag att inte vänta bort ett helt liv

Jag valde att gå igenom en annan dörr.

För ett litet, enda förlåt.


.....................................




!