Söndag

Dagen igår var både vacker och sorglig.

Sorglig så att tårarna rann, vacker så att tårarna bara kom.

Hon stod nedanför backen och väntade oss, uppsträckt, som om hon ville visa sin bästa sida.

Och i mitt sinne var det hennes pappa som stod där, hela uppenbarelsen skvallrade, ingen som träffat eller sett hennes pappa skulle kuna gå omärkt förbi. Tagna. Blev vi. Djupt.

Hon är så vacker, på alla de sätt en liten häst kan glänsa som en gnistrande diamant, det finns inget, precis inget som inte är perfekt med henne.

Valet var över ganska snart, det gör ont, svider i hela hjärtat men jag vet att det är för det bästa, Visa har hittat hem.

♥

Ingrid passa på att fylla år, det blev God mat och som vanligt, skratt tills man var hes, sent omsider körde jag hem, med många tankar virvlande i mitt lilla huvud.

Livet är så kort, och alla känslor som stormar i mig började ju få struktur, ett fäste, acceptansen av ensamhet hade ju infunnit sig, jag trivs och mår bra. Men vad hände nu liksom?

En storm som bara virvlar och fina ord och leenden.

Jag hänger med, det är lika bra, varför sitta i en ensam hörna och vara ledsen för resten av mitt liv? Vad jag önskade med hela mitt hjärta blev inte, eller så bad jag om något annat? Vad vet jag, nu är det ettf aktum i alla fall, bollen är i rullning, varför stoppa den. Vad jag trodde blir ju aldrig ändå.

Jag plockade ut cykeln en runda igår, 4 km backe upp och backe ner, det var lite svettigt men en skön känsla, våren är här och hoppet om värme likaså, Vi satt ute i solen här igår en stund och bara lapade i oss av det goda. Chansen att göra det idag ser lika lovande ut.

Rida Colessa står på Schemat idag, hämta Flickorna och ha en mysig Söndag.

Enkelt så.

Ha det så bra allihop

:-)