Liv

Liv ska levas inifrån inte betraktas utifrån.

Beroende på vem jag umgås med sker detta.

Ibland behöver jag skydda mig mer då glider jag ur mitt jag och betraktar situationen utifrån = distans.

Ibland kryper jag längst in i mig själv och stänger alla dörrar = Distans.

Ibland fast sällan, stannar jag i mitt jag, vecklar ut mina kronblad och blommar ut i en synkronisation med den andra parten = Fullständigt närvarande.

Detta kan jag flexa mellan men när jag känner mig trygg stannar jag som blomma under längre perioder.

Detta har inget med den andra personen att göra egenligen, det är hur jag som energi bemöter den andra personens energi, inget är egentligen rätt eller fel för alla situationer ger mig upplevelser som är erfarenhet.

Dock älskar jag att blomma, blomma ut, vara jag, essensen av min energi vibrerar vackrast då.

Helgen som gick var sådan.

Det läkte mycket.

Som gjort ont länge.

Och gav mig så mkt glädje inför en fin framtid.

Som helt och hållet inte alls blir som jag trodde.

Jag har funnit en dörr, eller ja, den dörren fann mig och den öppnades för mig utan att jag behövde göra vara tycka tänka eller känna på något särskilt vis, för ju mer jag var jag i den strålande blomman ju öppnare blev dörren och glädjen i att finna det har gett mig ro.

Jag har sovit som en prinsessa ytterligare en natt.

Edith är lugn, jag är lugn, hundarna lugna och hela huset..känns underbart lugnt.

Jag frågar mig själv vad det är jag känner..

Orden kunde vara många men så är det inte

för det är bara ett lugn så ordet blir...Lugn...Jag känner av Lugn.

Och jag gillar det jag känner!

Inget översitteri, krävande ryckande hatande spottande ljugande...utan...

Bara...

Lugn...

*Lycka*


Ha en fin Måndag alla,

Hug!!!