Skalv I Chile.
Det har knappt lugnat sig sedan senaste katastrofen på Haiti.
Vad händer med Moder Jord och vad är det som är så fel?
Kommer mänskligheten någonsin att komma ikapp sina misstag?
Det är ingen deprimerande tanke alls men jag tror att man ska hinna, säga, känna, göra, visa och framförallt vara...
Allt det man vill
Här och Nu
I denna stund
Med dom man Älskar
Vara nära
Ta hand om, bry sig
Och alltid förstå att om en minut, kan det vara försent för allt.
Lever ni i stunden, skiter ni i vilket eller skjuter ni upp allt?
Som katastroferna duggar tätt tror jag att det är dax att vi alla inser att det är NU som gäller.
Eller?
Så vad ska du säga till de du Älskar idag?
Vem ska du göra glad idag?
Vad ska DU göra idag om din sista stund är nästa?
Ta hand om er, var rädd om vår Moder, hon är den enda vi har, energierna vi ger ut sänker oss. Kapitalt.
//
söndag 28 februari 2010
Söndag
Ja det var Söndag redan när vi kom tillbaka.Det var år sedan jag avslappnat kunde ha kul på riktigt, vilken kväll alltså, ränderna går aldrig helt ur en ko eller hur var det?
Man passar bäst med likasinnade det är klart bevisat nu. Fy fan vad kul vi hade det och tydligen gör det inget att jag är 40, det är ju uppenbart haha.
DET var jag värd :-)
Vaknade pigg glad och med ett stort leende på läpparna, I´m alive! Finally!
Tack o Kram
*
lördag 27 februari 2010
Lördagen
Förbereder Potatissalladen på Hemliga Dressingen, Kalamatas, äpple, rödlök och delikatesspotatis....Sussie kommer med Bauta Laxfileér som ska grillas i wasabigrillkrydda.
Till detta ska det intagas en massa Rött. Yammie.
Utgång sen, Hur ovanligt är inte det då?
Carola är Dressed up och ska UUuuuut..
Kul!!!
Ha en skön kväll alla, det ska jag ;)
Till detta ska det intagas en massa Rött. Yammie.
Utgång sen, Hur ovanligt är inte det då?
Carola är Dressed up och ska UUuuuut..
Kul!!!
Ha en skön kväll alla, det ska jag ;)
Jahapp Gott folk..
Då sitter man där igen. Det är Lördag och jag undrar vad alla familjer gör. De som är tillsammans och gör Lördagen ihop.
Men men.
Igår blev det leverans av liten Edith samt ett besök i stallet. Kvällen avrundades med Restaurang och Spabad med Hydroterapi utomhus. Fullmånen var nästan ett faktum.
Dum som jag är har jag druckit för lite vatten i veckan, jag har ökat träningen men inte vätskeintaget plus att jag ökat på Collagenet, dumt sa polisen men nu rättar jag till det. Det resulterade i alla fall i ett blodtrycksfall och svimningen var nära efter badet igår. Körde hem på hoppet och Coca Cola.
Jag red Colessa för första gången igår, det var en fin upplevelse :-)
Idag sov jag UT...Herre gud vad skönt att få göra det någon gång. Gymbesök stranpromenad och frukost avklarad så nu ska jag sätta igång och städa lite. Huset behöver ett nytt ytskikt, hundhåren ska UT.,
Ha en skön dag alla!
♥
Men men.
Igår blev det leverans av liten Edith samt ett besök i stallet. Kvällen avrundades med Restaurang och Spabad med Hydroterapi utomhus. Fullmånen var nästan ett faktum.
Dum som jag är har jag druckit för lite vatten i veckan, jag har ökat träningen men inte vätskeintaget plus att jag ökat på Collagenet, dumt sa polisen men nu rättar jag till det. Det resulterade i alla fall i ett blodtrycksfall och svimningen var nära efter badet igår. Körde hem på hoppet och Coca Cola.
Jag red Colessa för första gången igår, det var en fin upplevelse :-)
Idag sov jag UT...Herre gud vad skönt att få göra det någon gång. Gymbesök stranpromenad och frukost avklarad så nu ska jag sätta igång och städa lite. Huset behöver ett nytt ytskikt, hundhåren ska UT.,
Ha en skön dag alla!
♥
onsdag 24 februari 2010
Torsdagen är ett faktum
Och förvirring likaså.
Men den lägger jag åt sidan ett tag.
Bananmackor med krasse och persilja är intagna, Collagenintaget påökat med extra vitaminer, strandpromenad med hundarna i full storm, Gymbesök avklarat och hästarna har fått vatten. Dax att städa lite efter morgonens Tornado (Läs Edith)
Snart helg! Barnledigt och busigt värre.
Kramkalas!
/
Men den lägger jag åt sidan ett tag.
Bananmackor med krasse och persilja är intagna, Collagenintaget påökat med extra vitaminer, strandpromenad med hundarna i full storm, Gymbesök avklarat och hästarna har fått vatten. Dax att städa lite efter morgonens Tornado (Läs Edith)
Snart helg! Barnledigt och busigt värre.
Kramkalas!
/
Vad lätt allting är
När man bara öppnar sina ögon och ser.
Hur fint och subtilt hela livet är uppbyggt. Anordnat.
Och vi har för brått och är för egoistiska för att se det.
När jag får insikter och ser samband blir jag både rädd och glad på samma gång.
Allt är redan bestämt. Det finns redan en plan, det är bara jag som inte sett den eller har haft kraft och energi att orka läsa det.
Nu ser jag ytterligare en pusselbit som föll på plats för 9 månader sen.
Wow.
Life is..great!
Men det ger mig inte den energi som jag så hade behövt idag.
2 timmars sömn är lite. Alldeles för lite för mig.
Det är inte ok.
//
Hur fint och subtilt hela livet är uppbyggt. Anordnat.
Och vi har för brått och är för egoistiska för att se det.
När jag får insikter och ser samband blir jag både rädd och glad på samma gång.
Allt är redan bestämt. Det finns redan en plan, det är bara jag som inte sett den eller har haft kraft och energi att orka läsa det.
Nu ser jag ytterligare en pusselbit som föll på plats för 9 månader sen.
Wow.
Life is..great!
Men det ger mig inte den energi som jag så hade behövt idag.
2 timmars sömn är lite. Alldeles för lite för mig.
Det är inte ok.
//
tisdag 23 februari 2010
måndag 22 februari 2010
Tisdag!
Vilken utsikt jag har! På alla de vis är jag lyckligt lottad :-)
Sovit som en prinsessa inatt, det är guld värt.
Sömnen är ändå bland det viktigaste som finns!
Morgonen är varm mysig mjuk och fin, Edith ska köras till dagis och jag ska träna, sen vankas Lunch hos min nya favoritkock.
Ha en underbar Tisdag alla!!
Kramen
"Att rusa är att irra, att stå still är att stagnera, att smyga är att hinna utforska allt samtidigt som allt det du önskat hittar vägen till dig."
Sovit som en prinsessa inatt, det är guld värt.
Sömnen är ändå bland det viktigaste som finns!
Morgonen är varm mysig mjuk och fin, Edith ska köras till dagis och jag ska träna, sen vankas Lunch hos min nya favoritkock.
Ha en underbar Tisdag alla!!
Kramen
"Att rusa är att irra, att stå still är att stagnera, att smyga är att hinna utforska allt samtidigt som allt det du önskat hittar vägen till dig."
söndag 21 februari 2010
Livet är en Fest!
"Det trodde vi inte"Nehej?
Går folk runt o tror en massa??
Mitt körkorts vara eller icke vara har dryftats i 20 år mellan oroande människor som inte trott att man kan leva utan. Det har jag ju kunnat. uppenbarligen.
Jag visste att jag skulle köra någon gång men om det var som 20 40 eller 60 - åring, det spelade mig inte så stor roll. Det som spelade mig stor roll var mitt mentala jag. För att köra behövs lugn. Jag ville känna mitt inre lugn som en bofast stadgad inneboende som inte skulle flykta iväg bara för att situationen blev stressad. Mitt liv har varit flyktigt, stressat och väldigt destruktivt.
Det är inte så nu.
Jag har valt bort mer än hälften av de faktorer som skulle kunna stressa mig, även om vissa av dem gjort ont på olika vis så, är jag mer JAG utan dem och mår bättre, samt har ett lugn, som inte rubbas på samma vis som det lätt gjorts innan. Därför är jag idag en mogen ansvarsfull bilförare. Detta skulle jag ej varit innan.
Köra bil kan vem som helst göra, men att göra det i lugn med ansvar det kan jag ej förrän nu. Därför gjorde jag de valen jag gjorde och nu, på under en månad, tog jag mitt kort som det mest självklara i världen, för att JAG ville det.
Och jag trivs! absolut! Men det betyder inte att jag inte hade ett bra liv innan :-)
Så har jag fyllt 40.
Och det var ju kul ;)
Jag har fått så mkt positivt till mig genom möten, samtal, kort, mail, sms, presenter, gäster och ja, jag kan knappt hålla reda på allt och alla som grattade mig :-)
Från olika delar av världen kom det kort presenter och Hejarop, helt otroligt!
Tänk så mkt kärlek som existerar!
Nedan visas lite bilder från festen vi hade i Lördags, allt från gäster till presentbord till matbordet. De flesta bilder är tagna av Michaela Steindl, Tack till dig Michi!!
Michi, Edith och Malyn
Malyn, Edith, Michi och Mari-Louise
Vackra syster Bippa
Agnetha, Conny, Josse, Ingrid
Paketas ;)
Massa god och uppskattad mat!
Faderskapet och Edith
Malyn med Hulkens redskap *s*
Göran, Jeanette, Svärsonen (Philip) och Julebus
Carola ska börja boxas!!
Edith hjälper Mamma att öppna paketet med dom varma Uggisarna *Love*
Alla fick berätta ett minne om mig Haha... Mie tokigast som vanligt ;)
Julia, Edith och Jag. Saknad av Moa som är i Dalarna och åker skidor det lilla ungskrället :-)Jag är lyckligt lottad :-)
Alla som grattat mig, TACK till er!
Alla som hjälpte mig att arrangera denna otroligt lyclade fest! TACK!
Moster Kikki, Mamma, Mie, Utan er, ojojoj :-)
Livet är en Fest, det blir vad vi gör det till, Nu ska jag planera för minst 40 år till i lugn, kärlek och en jävla massa FEST ;)
Ha en underbar Måndag alla!!!
onsdag 17 februari 2010
tisdag 16 februari 2010
Städa
När Carola städar, så städar hon. Inget halvdant skruttande i nån skithörna här inte. Helst ska det vara under en sådan press att man håller på att kvävas, Ni vet, när man helt enkelt inte har något val, typ en annalkande 40 årsfest, det kan ju vara en himla bra anledning att rycka upp sig o kleta ut lite Ajax på inredningen härhemma.
Men.
När jag väl sätter igång så händer det något väldigt, väldigt märkligt, plötsligt så står jag o sorterar böcker! Ifrån att ha bytt ut toarullarna och tvättat duschkabinerna så har jag av någon fullkomligt outgrundlig anledning hamnar bland pocketböckerna!?
Vafalls?
Och inte nog med det, jag ser spåren förbi tvättstugan, hela tvättkorgen med sina skitiga kläder är utslängd över hela golvet. Och här, här kommer den, den totala katastrofen: Jag har provat klänningar!
Jaha ja tänker ni so what?
Nej nej nej nehej nej kan jag då fogligt förklara för er alla, SÅ är det inte, inte alls SO WHAT..Det är ett helt jävla bombardemang med klänningar utspridda över hela huset nu!!!!
Nåja, jag kom i alla fall på att gästrummen skulle ha en uppfräshning så sagt o gjort fick dom ju det, men på vägen kom jag på att diskmaskinens överfulla uttryck kunde bero på att det var dax att trycka på "ON"
Och i och med det såg jag ju att det var dax att städa kylen, hur skulle jag annars få in allt jag handlat?
Sagt o gjort började jag plocka in varorna i kylen men vad VAR det mitt norra öga skådade? VÄDERprat i dagstidningen? Det HÄR krävde ju helt klart en kopp kaffe så ner med ett par klänningar från soffan och i med hela ryggstycket upp med fötterna fram med tidningen och njut av kaffet, det kommer fler dagar att städa på, det är inte Lördag än och så som här ser ut vet jag att jag kommer att ha svidande brått de sista minutrarna så allt är precis som det ska, det känns betryggande!
Hur städar ni kära vänner?
Men.
När jag väl sätter igång så händer det något väldigt, väldigt märkligt, plötsligt så står jag o sorterar böcker! Ifrån att ha bytt ut toarullarna och tvättat duschkabinerna så har jag av någon fullkomligt outgrundlig anledning hamnar bland pocketböckerna!?
Vafalls?
Och inte nog med det, jag ser spåren förbi tvättstugan, hela tvättkorgen med sina skitiga kläder är utslängd över hela golvet. Och här, här kommer den, den totala katastrofen: Jag har provat klänningar!
Jaha ja tänker ni so what?
Nej nej nej nehej nej kan jag då fogligt förklara för er alla, SÅ är det inte, inte alls SO WHAT..Det är ett helt jävla bombardemang med klänningar utspridda över hela huset nu!!!!
Nåja, jag kom i alla fall på att gästrummen skulle ha en uppfräshning så sagt o gjort fick dom ju det, men på vägen kom jag på att diskmaskinens överfulla uttryck kunde bero på att det var dax att trycka på "ON"
Och i och med det såg jag ju att det var dax att städa kylen, hur skulle jag annars få in allt jag handlat?
Sagt o gjort började jag plocka in varorna i kylen men vad VAR det mitt norra öga skådade? VÄDERprat i dagstidningen? Det HÄR krävde ju helt klart en kopp kaffe så ner med ett par klänningar från soffan och i med hela ryggstycket upp med fötterna fram med tidningen och njut av kaffet, det kommer fler dagar att städa på, det är inte Lördag än och så som här ser ut vet jag att jag kommer att ha svidande brått de sista minutrarna så allt är precis som det ska, det känns betryggande!
Hur städar ni kära vänner?
måndag 15 februari 2010
Memory Lane
En resa har alltid en början men vem vet var den slutar?
Och det beror ju alltid på var vi väljer att den ska börja, för att vi ska kunna säga att den faktiskt slutat, eller i alla fall, transformerats till en ny fas.
Sammanfattningarna har haglat de senaste dagarna.
Beslut tagna i lugn och sans har format den nya vägen framåt och avslutat faser bakåt.
Tankarna hade tid att virvla, inte minst igår på väg "Hem" till Anderslöv, där mycket faktiskt började.
Att köra Memory lane reversed var helt ok. Hönsingehuset stod där i sin skabbiga, sorgliga uppenbarelse, så fint det var när jag flyttade hemifrån...
Grönby skola där min bror gick, Grönby där Rickard bodde och alltid hoppade på skolbussen, Röda huset där Therese bodde, vita huset med alla festliga tillfällen och den gamla damen som rökte ihjäl sig, huset där Therese o jag blev väckta av en tjuv som sedan kunde fångas in...
Rosenhagen...ja Herre min Gud...Rosenhagen som aldrig glöms bort...
Thysells med sin gratis Varm Coklad..Fiket med sin goda fika, Affärerna, Pizzerian Kiosken..och så skolan..:-)
Och nu bor ju Mamma där.
Så.
Jag hämtade Mamma igår så körde vi till Trelleborg för att hämta upp Filippa. Vi skulle ha vinterpicnic i parken och låta hundarna leka, och det var riktigt mysigt och lyckat :-)
Trelleborg som ända tills för något år sedan alltid var Hem för mig, tills jag upptäckte och förstod att hemma är alltid var jag har mitt jag.
Men vilken resa, en fin känsla att genomleva alla upplevelser och känslor the Compact way.
Det spelar ingen roll vilken väg man går. Det spelar ingen roll vilka dörrar man öppnar eller vilka val man gör.
Livet går ändå vidare.
Livet är resan som du minns på slutet, och slutet är ändå bara början på en annan resa, en fas, en Cykel.
En av alla dessa cykler som vi upplever om och om igen dag efter dag efter månad efter liv, just för att allt går framåt och allt upplevs i faser. liksom årstiderna.
I slutet finner vi regnbågsbron, den totala eviga kärleken, som ett beröm, en present för väl utfört arbete, varje gång vi avslutar något har vi en lönecheck att hämta.
Om kontot är tomt vet vi att vi kunde gjort bättre, men det kan aldrig bli fel, bara bra och mindre bra, bara ge mer eller mindre ljus.
Det är helt upp till oss själva hur mkt ljus vi vill ha i vårt liv och ju mer ljus vi har kvar i slutet av resan desto större lönecheck kan vi vänta, så skapa ljus för dig och för dina kära varje dag!
Ljus genererar ännu mer ljus
♥
Jag är i slutet av en fas och i början av en annan. Socialt och mijöfaktoriskt borde jag vara en nedbruten skrynklig gumma i kris med tankar om att livet är slut.
Jag har nog samlat tillräckligt med ljus under denna fas för så är inte fallet.
Det är nu livet börjar, Memory Lane ändrar riktning och nu styr jag in på en väg som för mig är helt okänd men jag ser den...jag ser regnbågsskatten där borta och jag kan verkligen säga att jag ser fram emot att fylla 80, för att se hur mkt ljus jag samlat fram tills dess.
Ha en underbar dag alla fina!
♥
Och det beror ju alltid på var vi väljer att den ska börja, för att vi ska kunna säga att den faktiskt slutat, eller i alla fall, transformerats till en ny fas.
Sammanfattningarna har haglat de senaste dagarna.
Beslut tagna i lugn och sans har format den nya vägen framåt och avslutat faser bakåt.
Tankarna hade tid att virvla, inte minst igår på väg "Hem" till Anderslöv, där mycket faktiskt började.
Att köra Memory lane reversed var helt ok. Hönsingehuset stod där i sin skabbiga, sorgliga uppenbarelse, så fint det var när jag flyttade hemifrån...
Grönby skola där min bror gick, Grönby där Rickard bodde och alltid hoppade på skolbussen, Röda huset där Therese bodde, vita huset med alla festliga tillfällen och den gamla damen som rökte ihjäl sig, huset där Therese o jag blev väckta av en tjuv som sedan kunde fångas in...
Rosenhagen...ja Herre min Gud...Rosenhagen som aldrig glöms bort...
Thysells med sin gratis Varm Coklad..Fiket med sin goda fika, Affärerna, Pizzerian Kiosken..och så skolan..:-)
Och nu bor ju Mamma där.
Så.
Jag hämtade Mamma igår så körde vi till Trelleborg för att hämta upp Filippa. Vi skulle ha vinterpicnic i parken och låta hundarna leka, och det var riktigt mysigt och lyckat :-)
Trelleborg som ända tills för något år sedan alltid var Hem för mig, tills jag upptäckte och förstod att hemma är alltid var jag har mitt jag.
Men vilken resa, en fin känsla att genomleva alla upplevelser och känslor the Compact way.
Det spelar ingen roll vilken väg man går. Det spelar ingen roll vilka dörrar man öppnar eller vilka val man gör.Livet går ändå vidare.
Livet är resan som du minns på slutet, och slutet är ändå bara början på en annan resa, en fas, en Cykel.
En av alla dessa cykler som vi upplever om och om igen dag efter dag efter månad efter liv, just för att allt går framåt och allt upplevs i faser. liksom årstiderna.
I slutet finner vi regnbågsbron, den totala eviga kärleken, som ett beröm, en present för väl utfört arbete, varje gång vi avslutar något har vi en lönecheck att hämta.
Om kontot är tomt vet vi att vi kunde gjort bättre, men det kan aldrig bli fel, bara bra och mindre bra, bara ge mer eller mindre ljus.
Det är helt upp till oss själva hur mkt ljus vi vill ha i vårt liv och ju mer ljus vi har kvar i slutet av resan desto större lönecheck kan vi vänta, så skapa ljus för dig och för dina kära varje dag!
Ljus genererar ännu mer ljus
♥
Jag är i slutet av en fas och i början av en annan. Socialt och mijöfaktoriskt borde jag vara en nedbruten skrynklig gumma i kris med tankar om att livet är slut.Jag har nog samlat tillräckligt med ljus under denna fas för så är inte fallet.
Det är nu livet börjar, Memory Lane ändrar riktning och nu styr jag in på en väg som för mig är helt okänd men jag ser den...jag ser regnbågsskatten där borta och jag kan verkligen säga att jag ser fram emot att fylla 80, för att se hur mkt ljus jag samlat fram tills dess.
Ha en underbar dag alla fina!
♥
söndag 14 februari 2010
Varsågod:
Idag vill jag förmedla en känsla.
Du är välkommen att ta den till dig.
Varsågod, här kommer den:
(......................................................................)
Hur kändes den?
Hur tolkade du den?
Vilken känsla önskade du att jag stoppade in i mellanrummet?
Håll till godo!
//
Du är välkommen att ta den till dig.
Varsågod, här kommer den:
(......................................................................)
Hur kändes den?
Hur tolkade du den?
Vilken känsla önskade du att jag stoppade in i mellanrummet?
Håll till godo!
//
lördag 13 februari 2010
onsdag 10 februari 2010
Övergången till vuxenlivet.
Ok, jag erkänner, det är dax nu.
Jag fyller 40 om några dagar.
Jag kan garantera att det bryr många i deras tänk, att ännu en i deras bekantskapskrets ska intaga denna riskfyllda, krislystna topp av ålder då LIVET TAR SLUT.
Eller?
Nu är det såhär kära vänner och alla jag känner, jag är så långt ifrån en kris man kan komma.
Hur jag vet det?
Lever jag i FÖRNEKELSE herre min Gud bevare mig väl?
Haha..Nej..
Jag vet..för att jag har längtat!
ÅÅååå vad jag har längtat efter denna dag, denna fas, denna tid av mitt liv då jag ska kliva in i den vuxna mogna kvinnans livsfas, När livet ÄNTLIGEN börjar!!
Det är så vackert, det är så tjusigt, så elegant, så fint, så poröst så känsligt så milt...så sprött...
Och det är inte bara en siffra på ett papper..
Det är något så vidunderligt vackert för vet ni varför?
Jag lever.
Och ja, jag lever verkligen!
Jag har de senaste kvällarna haft en liten sammanfattning av mitt liv.
Så.
Nu med en kopp hett rykande hemmagjord choklad och två kaviarmackor sitter jag här i mitt rum, i mitt hus i mitt hem och bara njuter av den sammanfattningen.
Allt i mitt liv har fört mig till den punkt där jag är just nu.
Gott som ont som fint som fult som snällt som taskigt.
Jag är här.
Och var annars skulle jag vara?
Jag har det så fantastiskt bra som jag bara kan ha det för vet ni?
Annars skulle jag ju vara någon annan stans :-)
Jag upplevde en närstående ha en 40 års kris av den gigantiska modellen förrförra året. Men varför har man en kris för en ålder som bara visar på att man är längre fram i livet, smartare klokare och ännu mer fylld av kärleksfulla äventyr som är skapade av mig för livet?
Jag har alltid sett 40 års strecket som en övergång till vuxenlivet.
Vad jag har när jag är 40 är vad jag skapat fram tills dess.
och skapat det har jag ju!
WOW! Vad jag har skapat!
Tänk på mina fantastiskt vackra fina flickor! Vilka otroliga skapelser!
Mitt jobb mitt liv min sfär mina vänner all min kärlek!
Och allt jag upplevt!
Alla historier från mina resor, tänk, det kunde bli en bok bara det ;)
Och..jag har älskat! Jag fick förmånen att älska de fina män jag levde med, vilken livsförmån!
Jag går över 40 års strecket som singel, ensam och ganska ledsen i det men ändå, är det inte fantastiskt? Det ger mig ju enorma möjligheter att träffa någon och skapa något nytt..hur vackert är inte det? Chans och möjligheter att träffa någon att dela mitt liv med!
Jag blir rörd av vad livet ger, allt jag har, allt jag fått och allt som ska komma till mig.
På Söndag är det alla hjärtans dag..en sådan dag som såklart känns lite svår i det som är..men egentligen..varför? Chansen till sällskap är ingen bristvara men jag vill ha äkta, äkta och så är det inte just nu så varför göra något halvdant? Även om det känns fint för stunden?
Nej. Inte.
Jag spenderar alla dagar ensam i min relation till mig och Söndagen är bara en dag av många.
Vad det gäller nästa vecka sen blir det full rulle så jag kommer inte att hinna blinka innan det är den 20:e och full fest här hemma på gården, undrar hur många som kommer..Kommer DU?
:-)
Idag består dagen av barnleverans samt ett bad under stjärnorna. I alla fall det sistnämnda ska bli ytterst spännande..
Ha en fin dag alla!
Kramar
Jag fyller 40 om några dagar.Jag kan garantera att det bryr många i deras tänk, att ännu en i deras bekantskapskrets ska intaga denna riskfyllda, krislystna topp av ålder då LIVET TAR SLUT.
Eller?
Nu är det såhär kära vänner och alla jag känner, jag är så långt ifrån en kris man kan komma.
Hur jag vet det?
Lever jag i FÖRNEKELSE herre min Gud bevare mig väl?
Haha..Nej..
Jag vet..för att jag har längtat!
ÅÅååå vad jag har längtat efter denna dag, denna fas, denna tid av mitt liv då jag ska kliva in i den vuxna mogna kvinnans livsfas, När livet ÄNTLIGEN börjar!!
Det är så vackert, det är så tjusigt, så elegant, så fint, så poröst så känsligt så milt...så sprött...
Och det är inte bara en siffra på ett papper..
Det är något så vidunderligt vackert för vet ni varför?
Jag lever.
Och ja, jag lever verkligen!
Jag har de senaste kvällarna haft en liten sammanfattning av mitt liv.
Så.
Nu med en kopp hett rykande hemmagjord choklad och två kaviarmackor sitter jag här i mitt rum, i mitt hus i mitt hem och bara njuter av den sammanfattningen.
Allt i mitt liv har fört mig till den punkt där jag är just nu.
Gott som ont som fint som fult som snällt som taskigt.
Jag är här.
Och var annars skulle jag vara?
Jag har det så fantastiskt bra som jag bara kan ha det för vet ni?
Annars skulle jag ju vara någon annan stans :-)
Jag upplevde en närstående ha en 40 års kris av den gigantiska modellen förrförra året. Men varför har man en kris för en ålder som bara visar på att man är längre fram i livet, smartare klokare och ännu mer fylld av kärleksfulla äventyr som är skapade av mig för livet?
Jag har alltid sett 40 års strecket som en övergång till vuxenlivet.
Vad jag har när jag är 40 är vad jag skapat fram tills dess.
och skapat det har jag ju!
WOW! Vad jag har skapat!
Tänk på mina fantastiskt vackra fina flickor! Vilka otroliga skapelser!
Mitt jobb mitt liv min sfär mina vänner all min kärlek!
Och allt jag upplevt!
Alla historier från mina resor, tänk, det kunde bli en bok bara det ;)
Och..jag har älskat! Jag fick förmånen att älska de fina män jag levde med, vilken livsförmån!
Jag går över 40 års strecket som singel, ensam och ganska ledsen i det men ändå, är det inte fantastiskt? Det ger mig ju enorma möjligheter att träffa någon och skapa något nytt..hur vackert är inte det? Chans och möjligheter att träffa någon att dela mitt liv med!
Jag blir rörd av vad livet ger, allt jag har, allt jag fått och allt som ska komma till mig.
På Söndag är det alla hjärtans dag..en sådan dag som såklart känns lite svår i det som är..men egentligen..varför? Chansen till sällskap är ingen bristvara men jag vill ha äkta, äkta och så är det inte just nu så varför göra något halvdant? Även om det känns fint för stunden?
Nej. Inte.
Jag spenderar alla dagar ensam i min relation till mig och Söndagen är bara en dag av många.
Vad det gäller nästa vecka sen blir det full rulle så jag kommer inte att hinna blinka innan det är den 20:e och full fest här hemma på gården, undrar hur många som kommer..Kommer DU?
:-)
Idag består dagen av barnleverans samt ett bad under stjärnorna. I alla fall det sistnämnda ska bli ytterst spännande..
Ha en fin dag alla!
Kramar
English
My visitors on this blog is mainly from abroad. That can seem to be a bit strange because I only write in Swedish!!
Well, until now.
There is only one reason for me not to write in English, and that is the spelling and the Gramma.
Im really bad in this and I really disklike not to get it perfect!
So, Who are you out there?
From all around the World (Amazing) that visit my blog every day!
Im blessed with so many viewers but I can not understand why haha...so why?
Maybee I end up in a classroom for English spelling so I can make myself understandable also for YOU ;)
Please dont tell me now that my spelling and gramma sucks, I just wrote that This is the problem!
Or, well, I have no problem with making my blog in Swedish...;)
Happy new day everyone ♥
Well, until now.
There is only one reason for me not to write in English, and that is the spelling and the Gramma.
Im really bad in this and I really disklike not to get it perfect!
So, Who are you out there?
From all around the World (Amazing) that visit my blog every day!
Im blessed with so many viewers but I can not understand why haha...so why?
Maybee I end up in a classroom for English spelling so I can make myself understandable also for YOU ;)
Please dont tell me now that my spelling and gramma sucks, I just wrote that This is the problem!
Or, well, I have no problem with making my blog in Swedish...;)
Happy new day everyone ♥
Sorg
Jag har skrivit om sorg idag. Det påminner ju mig om min egen sorg, sådan sorg man har, medvetet och omedvetet.
Nej detta ska inte bli ett deppigt inlägg, alls, om man nu inte typ deppar ihop av bara ordet i sig.
Man kan bli kompis med sin sorg. genom att bli vän med och förstå processen och därigenom helt sonika säga ifrån, ta över kommandot och be sorgen rätta sig i ledet efter ens egna önskemål om dess existens.
Funkar. Jag vet.
Acceptera, respektera, gilla läget, andas, förstå kommunicera inse ta över och visa bakdörren.
Ungefär i den ordningen.
Det tråkiga bara är att det kan ju trängas trilioner olika sorters sorger med sitt ursprung ur lika många trilioner kanaler och händelser, var början man liksom?
Att bli sorgsen och att bära sorg, är det samma sak?
Att bli djupt ledsen för att någon sårar, ger det sorg?
Är det de trilioner olika anledningarna till sorg som i sig, i en klump kallas sorg?
Vad ÄR sorg?
Något som fattas eller något som är för mkt eller kan det vara vilket som eller både och?
En sak vet jag.
Att det är ett val att slippa undan och slippa ifrån men det kan vara nog så svårt.
All respekt åt människan, men snälla ni, sluta ge varandra sorg medvetet, det gör nog ont att leva ändå.
Utöver mina funderingar passade jag på att bryta några små ben i min högerfot, jag hade inget bättre för mig. Och nu kan jag ju klaga på att jag har ont i foten istället för halsen. Inte för att den har slutat göra ont men om man jämför alltså, ja, jag hehöver nog inte skriva mer.
Skepp ohoj.
//
Nej detta ska inte bli ett deppigt inlägg, alls, om man nu inte typ deppar ihop av bara ordet i sig.
Man kan bli kompis med sin sorg. genom att bli vän med och förstå processen och därigenom helt sonika säga ifrån, ta över kommandot och be sorgen rätta sig i ledet efter ens egna önskemål om dess existens.
Funkar. Jag vet.
Acceptera, respektera, gilla läget, andas, förstå kommunicera inse ta över och visa bakdörren.
Ungefär i den ordningen.
Det tråkiga bara är att det kan ju trängas trilioner olika sorters sorger med sitt ursprung ur lika många trilioner kanaler och händelser, var början man liksom?
Att bli sorgsen och att bära sorg, är det samma sak?
Att bli djupt ledsen för att någon sårar, ger det sorg?
Är det de trilioner olika anledningarna till sorg som i sig, i en klump kallas sorg?
Vad ÄR sorg?
Något som fattas eller något som är för mkt eller kan det vara vilket som eller både och?
En sak vet jag.
Att det är ett val att slippa undan och slippa ifrån men det kan vara nog så svårt.
All respekt åt människan, men snälla ni, sluta ge varandra sorg medvetet, det gör nog ont att leva ändå.
Utöver mina funderingar passade jag på att bryta några små ben i min högerfot, jag hade inget bättre för mig. Och nu kan jag ju klaga på att jag har ont i foten istället för halsen. Inte för att den har slutat göra ont men om man jämför alltså, ja, jag hehöver nog inte skriva mer.
Skepp ohoj.
//
tisdag 9 februari 2010
Berika ditt liv.
Nya flöden in skapade igår praktiska nyheter och fyllde ut årets schema en hel del, ett samarbete med Helena Niemi är så kul det kan bli :-D
Att berika sitt liv är inte så svårt. Att tända ett ljus på frukostbordet, att göra någon glad, att ta ett långt lyxigt bad mitt på dagen tillsamamns med en skön meditations-skiva, små saker som gör stort.
Bekvämlighet stoppar lätt de små extra tingen man kan göra, man giter helt enkelt inte.
Idag handlar dagen om jobb, att göra skisser och att strukturera Online-utbildningarna en bit. Edith är redan lämnad på Dagis, hästarna ute och Kaffet uppdrucket, det är kallt idag..utomhus är det isigt och krispigt..inomhus brinner en brasa Tv:n sprakar i bakgrunden och telefonen har redan börjat pipa i takt med katterna som är kroniskt hungriga.
Berika mitt liv idag gör jag genom att göra en massa jobb nu så slipper jag det ikväll :-)
Kram o ha en bra dag!
Att berika sitt liv är inte så svårt. Att tända ett ljus på frukostbordet, att göra någon glad, att ta ett långt lyxigt bad mitt på dagen tillsamamns med en skön meditations-skiva, små saker som gör stort.
Bekvämlighet stoppar lätt de små extra tingen man kan göra, man giter helt enkelt inte.
Idag handlar dagen om jobb, att göra skisser och att strukturera Online-utbildningarna en bit. Edith är redan lämnad på Dagis, hästarna ute och Kaffet uppdrucket, det är kallt idag..utomhus är det isigt och krispigt..inomhus brinner en brasa Tv:n sprakar i bakgrunden och telefonen har redan börjat pipa i takt med katterna som är kroniskt hungriga.
Berika mitt liv idag gör jag genom att göra en massa jobb nu så slipper jag det ikväll :-)
Kram o ha en bra dag!
måndag 8 februari 2010
Tid
Å vad jag trivs i mitt hem på det nya sätt som jag arrangerat det, nu har jag verkligen min privata del, det är helt underbart och bara mitt :-)
Snön vräker ner igen, vintern i år är verkligen sådan som jag länge drömt om att få uppleva, detta är en riktig årstid! Härligt :-)
När man ibland står inför tveksamheter, håller ni med om att man bara inväntar att någon annan ska ta ett beslut, säga något avgörande eller själv ta första steget så att du själv slipper ta ansvaret för beslutet?
Så hade jag det nyss. Och jag har nog väntat länge på det. Nu kom det i alla fall och det gjorde att jag stängde ytterligare en dörr i mitt hjärta, vissa beslut är bra fast att dom gör ont, det är ju bara det du försöker hålla kvar som faktiskt gör on...så fort du släpper släpper också bördan, spänningen, smärtan. Ganska fiffigt det där med energi hur det fungerar.
I går startade säsongens Måndagsmöte igen, vi städade bort oönskade kanaler och behöll bara det som vi mår bra av. Det resulterade i att jag var önnu sjukare i morse med en hals svullen som en fotboll, ögonen igenmurade och tårarna bara rann av sig själv, hostan river i bröstet och jag darrar i hela kroppen av obalanserna som tränger sig före andra obalanser. Hur sjuk ska jag bli?
Huvudet är ok, knoppen är bättre än kroppen, vilket innebär att jag kan kobba vidare med texter böcker papper och annat administrativt men så fort jag bara tänker på att göra något fysiskt rasar jag ihop i feber innan tanken är sluttänkt.
I dagarna börjar jag jobba för kommande påskvecka, jag öppnar dörren för min Ateljé där både foto och Måleri ska kunna beskådas, detta är ett stort steg i mitt liv att äntligen ta tag i detta igen, en otroligt stor sten från mitt hjärta som släpper :-)
Det spritter i hela kroppen efter att få börja måla och vara kreativ igen, snart snart :-)
Equibalanceboken är ute till förbokning, vill du förboka ditt eget exemplar och vara en av de första som får sätta tänderna (Nåja, ögonen) i ett eget signerat exemplar så ska du kolla in denna sidan:
http://equibalance.eu/books.html
Böckerna sänds ut i slutet av Mars.
Grafiska Designern Christina Bolander från http://www.hammarqvistdesign.se/ har gjort det igen, ett fantastiskt vackert omslag, som ett smycke och jag är precis som sist jättenöjd. Chrsitina och jag har samarbetat tidigare med CD-Skivan http://djurkommunikation.nu/
Då Edith numera är på dagis 3 heldagar i veckan har jag tid att jobba undan så det ska jag fortsätta med nu, jag önskar er en vacker vinterdag allihop, på återseende och en extra kram till just DIG som förgyller mina dagar.
Kram!
Snön vräker ner igen, vintern i år är verkligen sådan som jag länge drömt om att få uppleva, detta är en riktig årstid! Härligt :-)
När man ibland står inför tveksamheter, håller ni med om att man bara inväntar att någon annan ska ta ett beslut, säga något avgörande eller själv ta första steget så att du själv slipper ta ansvaret för beslutet?
Så hade jag det nyss. Och jag har nog väntat länge på det. Nu kom det i alla fall och det gjorde att jag stängde ytterligare en dörr i mitt hjärta, vissa beslut är bra fast att dom gör ont, det är ju bara det du försöker hålla kvar som faktiskt gör on...så fort du släpper släpper också bördan, spänningen, smärtan. Ganska fiffigt det där med energi hur det fungerar.
I går startade säsongens Måndagsmöte igen, vi städade bort oönskade kanaler och behöll bara det som vi mår bra av. Det resulterade i att jag var önnu sjukare i morse med en hals svullen som en fotboll, ögonen igenmurade och tårarna bara rann av sig själv, hostan river i bröstet och jag darrar i hela kroppen av obalanserna som tränger sig före andra obalanser. Hur sjuk ska jag bli?
Huvudet är ok, knoppen är bättre än kroppen, vilket innebär att jag kan kobba vidare med texter böcker papper och annat administrativt men så fort jag bara tänker på att göra något fysiskt rasar jag ihop i feber innan tanken är sluttänkt.
I dagarna börjar jag jobba för kommande påskvecka, jag öppnar dörren för min Ateljé där både foto och Måleri ska kunna beskådas, detta är ett stort steg i mitt liv att äntligen ta tag i detta igen, en otroligt stor sten från mitt hjärta som släpper :-)
Det spritter i hela kroppen efter att få börja måla och vara kreativ igen, snart snart :-)
Equibalanceboken är ute till förbokning, vill du förboka ditt eget exemplar och vara en av de första som får sätta tänderna (Nåja, ögonen) i ett eget signerat exemplar så ska du kolla in denna sidan:
http://equibalance.eu/books.html
Böckerna sänds ut i slutet av Mars.
Grafiska Designern Christina Bolander från http://www.hammarqvistdesign.se/ har gjort det igen, ett fantastiskt vackert omslag, som ett smycke och jag är precis som sist jättenöjd. Chrsitina och jag har samarbetat tidigare med CD-Skivan http://djurkommunikation.nu/
Då Edith numera är på dagis 3 heldagar i veckan har jag tid att jobba undan så det ska jag fortsätta med nu, jag önskar er en vacker vinterdag allihop, på återseende och en extra kram till just DIG som förgyller mina dagar.
Kram!
lördag 6 februari 2010
Söndag
När man ska åka någonstans brukar den självklara frågan vara, Var vill du åka?
Min fråga blir lite annorlunda, Vad vill du uppleva?
Om du fritt fick välja, vad skulle du vilja uppleva då?
Nedan finns en bra karta som ni kan printa ut för ändamålet ;)
Min fråga blir lite annorlunda, Vad vill du uppleva?
Om du fritt fick välja, vad skulle du vilja uppleva då?
Nedan finns en bra karta som ni kan printa ut för ändamålet ;)
I övrigt har jag rest i mitt eget hem. Förminskat mitt boende kraftigt så att det är mer JAG i min del, känns helt ok, vet ju att jag blir boende här både länge och ensam så varför inte då ha det exakt som bara jag vill.
Idag är det Söndag o då får jag trevligt besök, sen ska vi köra en runda och klappa på lite fina djur och hälsa på en god nyvunnen vän, lägga lite kort och sen köra hem och äta Middag.
Jag mår fortfarande som jag förtjänar, jag undrar vem jag varit elak mot?
Märkliga drömmar i natt, som tur är minns jag inte allt.
So Long My Friends.
//
Förminskat mitt boende.
Sjuk så in i helvete, längesedan jag mådde såhär. Kände att ngt drastiskt var tvunget. Reducerade mitt boende från en massa 100 kvm till betydligt mindre. trivsamt och mysigt.
Brasa ljus god middag och gott sällskap, det är Lördag!
*
Brasa ljus god middag och gott sällskap, det är Lördag!
*
fredag 5 februari 2010
Lördag
En klok åtgärd idag var att stanna i soffan.
Sjuk eländig och gnällig.
Feber och ont i mina lungor, hostar mer än mycket.
Blir förvisso lite administrativt gjort istället :-)
Ha dert bra i stugorna!
Kramar
Sjuk eländig och gnällig.
Feber och ont i mina lungor, hostar mer än mycket.
Blir förvisso lite administrativt gjort istället :-)
Ha dert bra i stugorna!
Kramar
Fredagsmys
Att se världen med ett barns ögon...Har ni gjort det med flit på vilje någon gång?
Gör det :-)
Testa hur det känns att känna full tillit, bara släppa kontrollen och bara vara det lilla barn du är, känns glädje över möjligheten till val och kasta dig ut och omfamnas av Moder Jord..
Hur kändes det i tanken?
♥
Gjorde två semlor till Fredagsmyset.
Kunde inte förmå mig att äta dem. Smakade men struntade i dem.
Hur skulle det gå till liksom?
Snart sova, med tankar.
Kram!
torsdag 4 februari 2010
Sova gott
Att få sova gott är en förutsättning för en bra kommande dag.
Att vakna av sig själv, utvilad innan klockan ringer ja då vet jag, nu är jag ikapp i alla fall med sömnen.
När även Edith somnat som hon skulle, int gett ett ljud ifrån sig och inte vaknade förrän nu när jag hade en nysattack, ja då vet jag, nu råder det i alla fall lite balans på torpet.
En bra förutsättning för en bra dag.
Jag vaknade med en tanke.
Om jag började lyssna på sådant jag inte brukar höra kanske jag skulle höra sådant jag inte brukar lyssna på?
Kanske det är dax att bredda mitt spektrum av information jag tar in?
Helgen är så gott som här, livet knallar på och ikväll är det Fredagsmys :-)
*
Att vakna av sig själv, utvilad innan klockan ringer ja då vet jag, nu är jag ikapp i alla fall med sömnen.
När även Edith somnat som hon skulle, int gett ett ljud ifrån sig och inte vaknade förrän nu när jag hade en nysattack, ja då vet jag, nu råder det i alla fall lite balans på torpet.
En bra förutsättning för en bra dag.
Jag vaknade med en tanke.
Om jag började lyssna på sådant jag inte brukar höra kanske jag skulle höra sådant jag inte brukar lyssna på?
Kanske det är dax att bredda mitt spektrum av information jag tar in?
Helgen är så gott som här, livet knallar på och ikväll är det Fredagsmys :-)
*
Då och nu
Moder Jord Klädd till brud, Fader Himmel med solen som troget vandrar på Himlavalvet, Liv, liv och åter liv, det spirar under täcker av snö, det knakar i buskarna och bären väntar på sin tur, knoppar brister snart. Södra Sverige är gynnsamt för grödor, snart har vi åter vindruvor att njuta. Soluppgången i morse visade åter vad livet går ut på, samarbete, gemenskap, synkronisation och styrka. Trygghet. Värme. Samt. Att växa.
Jag körde till Sussie. Efyer frukost ville jag packa in Mitzy i bilen men hon vågade vägra hundbur så hon fick bli hemma. Its a tough rough life *s*
Pojkarna behövde omsorg (Nu blev det inte så) men tanken var god.
Ni som kört eller åkt vägen som bilden visar vet vilket fantastiskt landskap det är, man blir betagen och i alla fall jag får känslor i rullning här. Ingen aning om varför men plötsligt så bara stannade jag bilen. Stod still och lät det komma över mig. Skölja över mig och det brast. Jag har hållt det inom mig alldeles för länge.
Saknaden är enorm. Fundamental. Jag tittade rakt fram och vad såg jag? Ingenting. Inte ett skit. En tom grå väg med tomma ytor på sidorna.
Det var ungefär då jag tittade i sidobackspegeln. Och det gjorde ju inte saken bättre, även om det var en andäktig minut.
Allt jag lämnat bakom mig. Det känns bra för jag vet att det är den enda vägen. Det känns intakt men jag inser också att det är det finaste vackraste varmaste. Det gör ont. Jag känner att jag har ett hål i min själ. Ett hål som började med en irriterad fläck. Som kliade och som jag kliade på. När man kliar så det gör ont känns skönt en stund men när blodet rinner är det inte så kul längre och när man kliat tillräckligt mkt är hålet för stort för att läka av sig själv.
Hålet i min själ är ett faktum och det gör så ont att jag inte kan beskriva hur. Men det känns som om liv rinner ur mig. För varje sekund.
Jo jag vet allt om hur man skapar det man vill ha. Jag vet allt det.
Men jag har ett hål i min själ och det gör ont.
När jag tittade framåt på vägen igen såg jag bilden lite annorlunda.
jag såg träden som trygga starka stora hjälpare, himlen som faktiskt syntes och som också ger liv, fälten som ger näring och vägen som ju leder, mig, precis dit jag vill.
Jag kan blinka höger eller vänster, backa bakåt mot det som varit eller helt enkelt bestämma mig för att köra sträckan framåt för vem vet vad som finns bakom nästa back-krön?
Och sanningen är ju att efter nästa back-krön finns ju den bilden på den raka vägen jag har framför mig nu, i bilden där solen värmer mina minnen.
Så jag låter tårar städa och läka, Jag låter hålet existera jag accepterar att det är den del av mig som ska läkas nu och i den läkningen finns bara sol och värme och bra beslut.
Vad som än händer, bevaras alltid mina minnen i ett gyllene sken. Vilket innebär att allt är ok. Jag kan inte göra fel. Alla val är ok.
//
onsdag 3 februari 2010
Dag
Edith levererad. Glashalt och fortfarande bara en körbana.
Edith var nybadad vid leverans, trots den tidiga timmen blev ett bad aktuellt. Hon hade ätit morgonmackan med hela kroppen.
Själv har jag sjunkit ner i både soffa och tankar. Lycka är att hitta en riktigt god Ost i kjylen, så varma mackor förgyller min morgonstund tillsammans med en stor portion vaniljyoughurt.
Jag lotsade ut hästarna i Colessas hage där en halväten höbal står o blåser bort, utegångsfåren kan lika bra stå där över dagen och gnaga i sig lite dyrt hö. Vägen till hagarna var dock inte plogade så jag, märk väl jag, fick gå före hästarna som fullkomligt vägrade där det var mer än 60 cm högt med snö. Vad gör man inte?
Iskall och dyngsur kom jag in, bytte om till torra varma kläder och här sitter jag nu till frukost-Tv och känner mig ganska tillfreds.
Dagen ska börja med mockning sen ska jag köra en mindre långtur innan flickorna ska hämtas upp och en myskväll planeras.
Ha en bra dag ;:-)
Edith var nybadad vid leverans, trots den tidiga timmen blev ett bad aktuellt. Hon hade ätit morgonmackan med hela kroppen.
Själv har jag sjunkit ner i både soffa och tankar. Lycka är att hitta en riktigt god Ost i kjylen, så varma mackor förgyller min morgonstund tillsammans med en stor portion vaniljyoughurt.
Jag lotsade ut hästarna i Colessas hage där en halväten höbal står o blåser bort, utegångsfåren kan lika bra stå där över dagen och gnaga i sig lite dyrt hö. Vägen till hagarna var dock inte plogade så jag, märk väl jag, fick gå före hästarna som fullkomligt vägrade där det var mer än 60 cm högt med snö. Vad gör man inte?
Iskall och dyngsur kom jag in, bytte om till torra varma kläder och här sitter jag nu till frukost-Tv och känner mig ganska tillfreds.
Dagen ska börja med mockning sen ska jag köra en mindre långtur innan flickorna ska hämtas upp och en myskväll planeras.
Ha en bra dag ;:-)
Wake up
Man kan vakna på olika sätt.
Jag blev skallad. Med en svidande smärta slog jag upp mina blå. Samtidigt som klockan ringde hunden började pipa o studsa katterna skrika och Ediht vrålskrika då det även gjorde ont på henne.
Efter välling till henne o varmt vatten till mig konstaterar jag ont i lungorna, bihållorna smärtsamt fyllda, halsen som ett rivjärn och huvudet på sprängningsgränsen.
Det hindrar inte katterna att fortsätta slåss hunden vråla på hästarna så hela byn vaknar och fjärrkontrollen undangömd o volymen på Tv:n på högsta.
Välkommen till Torsdagen den 4 Februari. Här är ditt liv!
Pust.
Ja här är mitt liv.
Jag funderade på det en stund i går kväll efter ännu en misslyckad kommunikation där jag som vanligt blivit missförstådd. KAN man bli konstant missförstådd? Tydligen.
Jag är mkt, mkt nöjd med mitt inre arbete som det senaste halvåret gett mig en skön, gedigen plattform att stå på.
I stället för att brusa upp klipper jag av kontakt.
Det funkar fantastiskt bra. För mig.
Det betyder också att en del kontakter gått förlorade.
Men jag är trygg och trivs med det.
Jag blir inte arg. Jag blir inte ens irriterad. Jag kan däremot bli stressad och ledsen, två tillstånd som är lätt att framkalla och som jag inte har bukt på än. Men, något ska man ha att jobba med va?
Jag vill väl.
jag vill ha sanning.
Jag vill leva i kärlek och det gör jag också.
Att vakna med ett sms att mitt leende och min uppenbarelse är ljuset för människor kan tyckas vara smörigt men nog värmer det.
Det finns de som ser en sida av mig som jag själv känner av, att jag i den största vänlighet ger det jag kan av mig från mig.
VILL man ha en annan bild av mig så är det ju ganska lätt så att det har man då.
Jag kan bara vara jag och jag har inga egentliga aspekter på vad folk tycker om mig, jag är säker på vem jag är och vad jag ger och det är sanning kärlek och värme.
Ser man inte det vill man se något annat, då har man valt och förhandsprogrammerat att se o märka, känna av något annat. Helt ok men låt mig slippa höra skiten.
Morgonen var en rejäl Wake up, vaken är jag och en massa står på Schemat. Först ut är Edith och dagis samt nyfikenheten på hur mkt snö som ramlat ner från himlen i natt.
Ikväll kommer Möller o hälsar på, äntligen lite skitsnack att se fram emot *s*
Hoppas ni får en underbar dag alla!
Jag dedikerar inte något öppet till någon annan men jag önskar en speciell person en fin dag och tackar för natt-sms:et. Det ger mig lite framtidshopp
:-)
Jag blev skallad. Med en svidande smärta slog jag upp mina blå. Samtidigt som klockan ringde hunden började pipa o studsa katterna skrika och Ediht vrålskrika då det även gjorde ont på henne.
Efter välling till henne o varmt vatten till mig konstaterar jag ont i lungorna, bihållorna smärtsamt fyllda, halsen som ett rivjärn och huvudet på sprängningsgränsen.
Det hindrar inte katterna att fortsätta slåss hunden vråla på hästarna så hela byn vaknar och fjärrkontrollen undangömd o volymen på Tv:n på högsta.
Välkommen till Torsdagen den 4 Februari. Här är ditt liv!
Pust.
Ja här är mitt liv.
Jag funderade på det en stund i går kväll efter ännu en misslyckad kommunikation där jag som vanligt blivit missförstådd. KAN man bli konstant missförstådd? Tydligen.
Jag är mkt, mkt nöjd med mitt inre arbete som det senaste halvåret gett mig en skön, gedigen plattform att stå på.
I stället för att brusa upp klipper jag av kontakt.
Det funkar fantastiskt bra. För mig.
Det betyder också att en del kontakter gått förlorade.
Men jag är trygg och trivs med det.
Jag blir inte arg. Jag blir inte ens irriterad. Jag kan däremot bli stressad och ledsen, två tillstånd som är lätt att framkalla och som jag inte har bukt på än. Men, något ska man ha att jobba med va?
Jag vill väl.
jag vill ha sanning.
Jag vill leva i kärlek och det gör jag också.
Att vakna med ett sms att mitt leende och min uppenbarelse är ljuset för människor kan tyckas vara smörigt men nog värmer det.
Det finns de som ser en sida av mig som jag själv känner av, att jag i den största vänlighet ger det jag kan av mig från mig.
VILL man ha en annan bild av mig så är det ju ganska lätt så att det har man då.
Jag kan bara vara jag och jag har inga egentliga aspekter på vad folk tycker om mig, jag är säker på vem jag är och vad jag ger och det är sanning kärlek och värme.
Ser man inte det vill man se något annat, då har man valt och förhandsprogrammerat att se o märka, känna av något annat. Helt ok men låt mig slippa höra skiten.
Morgonen var en rejäl Wake up, vaken är jag och en massa står på Schemat. Först ut är Edith och dagis samt nyfikenheten på hur mkt snö som ramlat ner från himlen i natt.
Ikväll kommer Möller o hälsar på, äntligen lite skitsnack att se fram emot *s*
Hoppas ni får en underbar dag alla!
Jag dedikerar inte något öppet till någon annan men jag önskar en speciell person en fin dag och tackar för natt-sms:et. Det ger mig lite framtidshopp
:-)
Sorg och saknad.
Ibland gör sorgen och saknaden mer ont än smärtan.
Det är då man lika bra kan gå och lägga sig och sova en lång natts sömn.
/
Det är då man lika bra kan gå och lägga sig och sova en lång natts sömn.
/
Tvärtom
När man gör det man inte vill göra bara för att man tänker på det.
Jag brukade bli serverad fantastiskt god fisk, helt enkelt den bästa jag ätit och det saknar jag såklart.
Ibland var den lite för mkt pepprad med vitpeppar och det blev till slut nästan en grej av det och mkt skratt för även om hela familjen protesterade så nog var det för mkt vitpeppar ibland. Kanske knasigt och tramsigt men ett fint minne.
Idag var jag sugen på fisk så det var dagens projekt, ensam hemma, fint skalade cypriotiska potatis och god fisk i ugnen.
Tanken att inte peppra för mkt var såklart o hälsade på och jag log för mig själv, såklart att det skulle vara lagom. Lagom är bäst.
Eller hur.
Jag får knappt luft.
Hur gick det till?
Det verkar som om jag fullkomligt HÄLLT vitpeppar över fisken!!!
Fan så starkt det var.
Jahapp, så går det när man bestämmer sig för vad man INTE ska göra. Då är det ju precis så det blir!
Nåja, minnen i ensamhet och en massa jobb idag,
Vägarna är ok men jag är glad för 4Wheel Drive kan jag säga, en halv meter snö överallt här.
Ediths första heldag på dagis är snart över, jag saknar henne så det gör ont, har svårt att koncentrera mig men har samtidigt fått gjort en massa som jag aldrig skulle fått gjort annars.
Har du gjort någon glad idag?
Det har jag o det känns bra :-)
Jag brukade bli serverad fantastiskt god fisk, helt enkelt den bästa jag ätit och det saknar jag såklart.
Ibland var den lite för mkt pepprad med vitpeppar och det blev till slut nästan en grej av det och mkt skratt för även om hela familjen protesterade så nog var det för mkt vitpeppar ibland. Kanske knasigt och tramsigt men ett fint minne.
Idag var jag sugen på fisk så det var dagens projekt, ensam hemma, fint skalade cypriotiska potatis och god fisk i ugnen.
Tanken att inte peppra för mkt var såklart o hälsade på och jag log för mig själv, såklart att det skulle vara lagom. Lagom är bäst.
Eller hur.
Jag får knappt luft.
Hur gick det till?
Det verkar som om jag fullkomligt HÄLLT vitpeppar över fisken!!!
Fan så starkt det var.
Jahapp, så går det när man bestämmer sig för vad man INTE ska göra. Då är det ju precis så det blir!
Nåja, minnen i ensamhet och en massa jobb idag,
Vägarna är ok men jag är glad för 4Wheel Drive kan jag säga, en halv meter snö överallt här.
Ediths första heldag på dagis är snart över, jag saknar henne så det gör ont, har svårt att koncentrera mig men har samtidigt fått gjort en massa som jag aldrig skulle fått gjort annars.
Har du gjort någon glad idag?
Det har jag o det känns bra :-)
tisdag 2 februari 2010
Kära vänner.
Vad är det som är så svårt?
Egentligen.
Vi har alltid val.
Hur svårt livet än ter sig har vi val.
Hur få val vi än har så har vi fortfarande val.
Hur illa vi än tycker att de få valen vi har kvar att välja mellan så finns dom.
Kvar där för oss att välja mellan.
Det i sig är en rikedom!
Om vi väljer att se det som en rikedom som ett överflöd så har vi plötsligt skapat utrymme för ännu mer överflöd.
Om vi väljer att se det som + istället för minus så sker det med automatik något positivt.
Kanske inte i den takten vi tror oss vilja ha såhär på ytan sett, dock sker det och det är inget vi kan stoppa. Om vi inte medvetet säger "Nej jag vill inte ha några val"
Inser vi att vi alltid ligger på + hur många - som än tenderar att omge oss, så är första steget taget.
Idag väljer jag en sak som inte är självklar för mig.
Mina djur.
De är hos mig.
De söker sig till mig,
De vill vara hos mig.
Utan att ifrågasätta varför eller lägga in några minusaspetker konstaterar jag faktum, drar ett djupt andetag i ett leende och frigör i det ännu mer utrymme för + med mina djur.
I övrigt är det Onsdag idag.
Det har snöat hela natten.
Hemförden från Nävlinga igår var inte så himla kul, men i 50 km/h och ett sunt förnuft så rattade jag hem mig och flickorna till värmen och kvällsmaten. Sen somnade både jag och Moa i soffan och när jag kände att jag ville bre ut mig lite så skcikade jag in Moa till sin säng o sen sov jag vidare själv en stund innan jag ramlade in i min säng jag med.
Klockan halv fem vaknade jag av en tråkig dröm som jag verkligen kunde varit utan, konstaterade dygnets tidiga timme och låg kvar o drog mig i en timme.
Nu sitter jag här o konstaterar att jag har två val.
Glad eller ledsen.
Glad.
Rik eller fattig.
Rik.
Kallt eller varmt.
Varmt.
Hungrig eller mätt.
Mätt.
Ensamhet eller gemenskap.
Och där sket det sig.
God Onsdag alla!
Kram!
Egentligen.
Vi har alltid val.
Hur svårt livet än ter sig har vi val.
Hur få val vi än har så har vi fortfarande val.
Hur illa vi än tycker att de få valen vi har kvar att välja mellan så finns dom.
Kvar där för oss att välja mellan.
Det i sig är en rikedom!
Om vi väljer att se det som en rikedom som ett överflöd så har vi plötsligt skapat utrymme för ännu mer överflöd.
Om vi väljer att se det som + istället för minus så sker det med automatik något positivt.
Kanske inte i den takten vi tror oss vilja ha såhär på ytan sett, dock sker det och det är inget vi kan stoppa. Om vi inte medvetet säger "Nej jag vill inte ha några val"
Inser vi att vi alltid ligger på + hur många - som än tenderar att omge oss, så är första steget taget.
Idag väljer jag en sak som inte är självklar för mig.
Mina djur.
De är hos mig.
De söker sig till mig,
De vill vara hos mig.
Utan att ifrågasätta varför eller lägga in några minusaspetker konstaterar jag faktum, drar ett djupt andetag i ett leende och frigör i det ännu mer utrymme för + med mina djur.
I övrigt är det Onsdag idag.
Det har snöat hela natten.
Hemförden från Nävlinga igår var inte så himla kul, men i 50 km/h och ett sunt förnuft så rattade jag hem mig och flickorna till värmen och kvällsmaten. Sen somnade både jag och Moa i soffan och när jag kände att jag ville bre ut mig lite så skcikade jag in Moa till sin säng o sen sov jag vidare själv en stund innan jag ramlade in i min säng jag med.
Klockan halv fem vaknade jag av en tråkig dröm som jag verkligen kunde varit utan, konstaterade dygnets tidiga timme och låg kvar o drog mig i en timme.
Nu sitter jag här o konstaterar att jag har två val.
Glad eller ledsen.
Glad.
Rik eller fattig.
Rik.
Kallt eller varmt.
Varmt.
Hungrig eller mätt.
Mätt.
Ensamhet eller gemenskap.
Och där sket det sig.
God Onsdag alla!
Kram!
måndag 1 februari 2010
Möten
Möten ej skapade av människohand.
Jag hörde uttrycket för längesedan, kanske drömde jag den frasen, oavsett så finns den kvar och just sådana möten behöver man inte beskriva på annat sätt.
I förrgår natt upplevde jag och Trixi just ett sådant möte.
Vi var på väg till Bielefeldt skojandes om att tåget säkert var sent. Det är det alltid. Minst en timme. Vilket resulterar i ett Macdonaldsmöte och en massa äcklig onyttig nattamat. Men det har liksom blivit en rutin. Skulle vi nu köra en timme senare så hade tåget såklart varit i tid. Den Nordiska Jantelagen räcker ända ner till Tyskland, var så säker.
Naturligtvis var tåget sent och naturligtvis blev det en äpplepaj på Mcdonalds men när vi fick reda på att det bara var 15 minuter sen trodde vi knappt på det och det gjorde vi rätt i.
Väl uppe på perrongen fick vi reda på att tåget var 90 minuter sent pga. att någon hade hoppat framför tåget stationen innan. Blä. Alla i det iskalla väntrummet rös till och skänkte sina nära o kära en extra tanke, vem vill mista någon på detta otäcka vis.
En blick föll lite extra på en man i Helly hansenjacka, jag kunde se några höstrån som fastnat i luddet och jag log för mig själv när jag noterade hans rena jeans och snygga skor, ingen hästmänniska slipper någonsin ifrån allt och det kvittar om man kammar sig o gör sig fin, det förföljer en alltid och ligger på ens lott, hästeriet finns i blodet eller ja, i alla fall här i detta fallet, som hö på jackan.
Jag märkte att Trixie hade sett samma sak o vi fnissade lite mitt i tragedin och just då såg han upp, mötte våra ögon, log o sa, lika bra att sitta lugnt kvar, min fru ringde precis o sa att detta tar tid.
Ok sa vi och knallade ner till värmen och McDonalds igen för att fortsätta fylla på med sådant jag veta tt jag alltid ångrar mig ha ätit sen.
Mannen kom också ner, log och nickade åt sin egen bricka full med mat, vi åt allihop under tystnad, förmodligen funderandes över nära o kära som vi alla ville hem till.
En kille kom in från stationen o sa att det bara var 15 minuter kvar tills tåget skulle komma så vi samlade ihop våra saker, jag mina väskor och tog hissen upp på perrong 2 igen, ut i den iskalla vinternatten, klockan hade hunnit bli 02.00.
Där mötte vi mannen som log åt oss och sa hej, Trixie sa spontant, så du höade hästarna innan du körde hit?
Haha, han började gapskratta, vika sig av skratt och brast ut MEN VAD FAN! Syns det ändå!!!!!!!
Jag som gjort allt för att vara ren och fin när jag skulle möta min fru här på stationen! HAHA och så skrattade vi allihop, vi hästmänniskor vet ju precis känslan, exakt.
Så kom det sig att vi försiktigt pratade lite, Har du häst? jaha, och Trixie som är den borne snackaren babblade på och konverserade vidare om området som mannen kom ifrån, ett typiskt område för en särskild sort hästtävlingar och jag vilade mina öron en stund.
Plötsligt fick vi reda på att det var 90 minuter ytterligare tills tåget skulle komma, jag sa till Trixie att köra hem, jag kunde såklart vänta på tåget själv, hon skulle ända komma hem lagom till att morgonfodra sina hästar.
Mannen och Trixie utbytte telefonnummer och mitt namn hade såklart kommit till tals och vad jag jobbar med så Mannen i fråga ville såklart veta mer, det visade sig cokså att han organiserar Monty Roberts arbete lite i Tyskland.
Tåget kom lite efter 3, precis när Trixie hade gått. Kupén var varm och jag somnade ganska gott, sov två timmar men var ändå nöjd o glad att vara på rätt håll.
När jag loggade på FB igår hade jag ett meddelande från mannen på stationen, han hade hittat mig och skrivit en hälsning, jätekul!
Jag kollade in hans sida och satte sas. Kaffet i halsen!!!
Han och hans fru jobbar med Healing. Hästterapi med barn, Alternativ medicin. Kristaller Och en massa annat energiarbete för hälsans skull, fysiskt och psykiskt.
Möten ej skapade av människohand.
Såhär med perspektiv. Var detta ett sådant möte.
Vad det ska leda till vet bara samma som skapade mötet.
Kanske var det vi själva, någon gång för länge sedan.
Fint var det fint är det och egentligen inget märkvärdigt alls, detta händer varje dag runt om oss vi uppfattar bara inte livets små finesser som leder oss framåt mot nya val i livet.
Livet är fantastiskt och alla möten av värde!!
Ta hand om er därute :-)
Kram
Jag hörde uttrycket för längesedan, kanske drömde jag den frasen, oavsett så finns den kvar och just sådana möten behöver man inte beskriva på annat sätt.
I förrgår natt upplevde jag och Trixi just ett sådant möte.
Vi var på väg till Bielefeldt skojandes om att tåget säkert var sent. Det är det alltid. Minst en timme. Vilket resulterar i ett Macdonaldsmöte och en massa äcklig onyttig nattamat. Men det har liksom blivit en rutin. Skulle vi nu köra en timme senare så hade tåget såklart varit i tid. Den Nordiska Jantelagen räcker ända ner till Tyskland, var så säker.
Naturligtvis var tåget sent och naturligtvis blev det en äpplepaj på Mcdonalds men när vi fick reda på att det bara var 15 minuter sen trodde vi knappt på det och det gjorde vi rätt i.
Väl uppe på perrongen fick vi reda på att tåget var 90 minuter sent pga. att någon hade hoppat framför tåget stationen innan. Blä. Alla i det iskalla väntrummet rös till och skänkte sina nära o kära en extra tanke, vem vill mista någon på detta otäcka vis.
En blick föll lite extra på en man i Helly hansenjacka, jag kunde se några höstrån som fastnat i luddet och jag log för mig själv när jag noterade hans rena jeans och snygga skor, ingen hästmänniska slipper någonsin ifrån allt och det kvittar om man kammar sig o gör sig fin, det förföljer en alltid och ligger på ens lott, hästeriet finns i blodet eller ja, i alla fall här i detta fallet, som hö på jackan.
Jag märkte att Trixie hade sett samma sak o vi fnissade lite mitt i tragedin och just då såg han upp, mötte våra ögon, log o sa, lika bra att sitta lugnt kvar, min fru ringde precis o sa att detta tar tid.
Ok sa vi och knallade ner till värmen och McDonalds igen för att fortsätta fylla på med sådant jag veta tt jag alltid ångrar mig ha ätit sen.
Mannen kom också ner, log och nickade åt sin egen bricka full med mat, vi åt allihop under tystnad, förmodligen funderandes över nära o kära som vi alla ville hem till.
En kille kom in från stationen o sa att det bara var 15 minuter kvar tills tåget skulle komma så vi samlade ihop våra saker, jag mina väskor och tog hissen upp på perrong 2 igen, ut i den iskalla vinternatten, klockan hade hunnit bli 02.00.
Där mötte vi mannen som log åt oss och sa hej, Trixie sa spontant, så du höade hästarna innan du körde hit?
Haha, han började gapskratta, vika sig av skratt och brast ut MEN VAD FAN! Syns det ändå!!!!!!!
Jag som gjort allt för att vara ren och fin när jag skulle möta min fru här på stationen! HAHA och så skrattade vi allihop, vi hästmänniskor vet ju precis känslan, exakt.
Så kom det sig att vi försiktigt pratade lite, Har du häst? jaha, och Trixie som är den borne snackaren babblade på och konverserade vidare om området som mannen kom ifrån, ett typiskt område för en särskild sort hästtävlingar och jag vilade mina öron en stund.
Plötsligt fick vi reda på att det var 90 minuter ytterligare tills tåget skulle komma, jag sa till Trixie att köra hem, jag kunde såklart vänta på tåget själv, hon skulle ända komma hem lagom till att morgonfodra sina hästar.
Mannen och Trixie utbytte telefonnummer och mitt namn hade såklart kommit till tals och vad jag jobbar med så Mannen i fråga ville såklart veta mer, det visade sig cokså att han organiserar Monty Roberts arbete lite i Tyskland.
Tåget kom lite efter 3, precis när Trixie hade gått. Kupén var varm och jag somnade ganska gott, sov två timmar men var ändå nöjd o glad att vara på rätt håll.
När jag loggade på FB igår hade jag ett meddelande från mannen på stationen, han hade hittat mig och skrivit en hälsning, jätekul!
Jag kollade in hans sida och satte sas. Kaffet i halsen!!!
Han och hans fru jobbar med Healing. Hästterapi med barn, Alternativ medicin. Kristaller Och en massa annat energiarbete för hälsans skull, fysiskt och psykiskt.
Möten ej skapade av människohand.
Såhär med perspektiv. Var detta ett sådant möte.
Vad det ska leda till vet bara samma som skapade mötet.
Kanske var det vi själva, någon gång för länge sedan.
Fint var det fint är det och egentligen inget märkvärdigt alls, detta händer varje dag runt om oss vi uppfattar bara inte livets små finesser som leder oss framåt mot nya val i livet.
Livet är fantastiskt och alla möten av värde!!
Ta hand om er därute :-)
Kram
Måndag
Konduktören som är från Pakistan bryter på Engelska när han försöker utbrista med Tysk dialekt: Bloody Shit.
Och det kan man ju kanske hålla med om.
Sängen som tenderar vara smalare än mig som dock är ganska kraftig numera är bäddad med sjaskiga lakan. Jag kan faktiskt inte minnas att det hänt förr. Flera blodfläckar gör sig gällande och svarta hår ringlar och smeker kudden som redan är använd, ja vem vet hur många ggr.
Orkar jag bråka om det?
Natten är sen.
Klockan har passerat tre och jag har redan väntat på tåget i över tre timmar.
En man hoppade framför och tog sitt liv. Världen stannade upp ett tag. Orkar jag bråka om skitiga lakan? När konduktörerna har fullt upp med att sanera framför under och vid sidan om tåget?
Jag reser första klass.
Det har, har jag förstått många olika innebörder. Ibland är det verkligen första klass, ibland kan man verkligen hålla sig för skratt.
Jag sover två timmar som max denna natt. Tanken på mannen som valde att avsluta sitt liv blandas med andra livsexistensiella frågor och tankarna hopar sig som tjocka kletiga rökmoln i mitt huvud. Och på tal om rök verkar konduktören mer än lovligt schysst var det gäller att röka ombord, stanken ligger lika tät som röken.
Jag är trött.
Inte bara i huvudet utan själsligt.
Min själ är lite sliten.
Min väg till 40 har visat sig vara både upp och ner i den berömda rulltrappan. Många frågar efter någon form av annalkande kris, men vad betyder egentligen kris och har jag det verkligen bättre eller sämre ställt i mitt lilla huvud än vad jag brukar? Troligtvis är jag nog densamme som alltid. Bara jag alltså.
En 3 dagars tur till Tyskland är avklarad.
Jag är på väg hem. Återigen med tåg. Igår fick jag frågan om hur länge jag undervisat i och jobbat med ridning. 20 år kom jag fram till. 20 modiga år.
Det betyder att jag har en del händelser som färgat mitt liv som hästtränare, men även som människa. Och i det känner jag mig sliten.
Ja det är så. Riktigt sliten. Att jobba utomhus i 12 timmar i alla dessa minus i en hel dag. Det sätter sina spår men att ta del av häst och ryttarproblematik via den mentala delen, det sliter på ett obeskrivbart sätt, ruggar upp den släta ytan i hjärtat och ersätter vissa delar med svinto.
Man blir avtrubbad och när det sker bör man omedelbums byta jobb eller ta en tvåveckorstripp till Hawaii.
Nåja, man kan åka till Egypten också. Och det ska jag. Ensam. I två veckor. För att läka. Hitta mig. Så, till hösten bär det av. Innan dess ska jag…tja,..vara jag o fortsätta rusa framåt i livet. (Eller blir det bakåt)
Jag står inför några ganska stora beslut men det är ju inget nytt. Jag känner det som om hela mitt liv består av stora svängar stora beslut och omvälvande upplevelser.
Det är hela tiden kryddat med extra extra och är alltid extra märkbart, det mesta som händer.
Eller är jag bara uppmärksam på detaljer?
Tåget rusar vidare igenom denna intighet av tid och rum, Köpenhamn nästa. Och väntan på nästa tåg. Som ska ta mig till Malmö. Där jag äntligen får hand om min lilla gumma igen, överräckt som en påse mjöl, mellan två världar som inte ens skulle kunna bli kompatibla i den bästa fantasi. Men hon har det bra, två föräldrar som älskar henne, som bryr sig och som gör allt de kan för henne.
Sen hemåt, till Kristianstad där bilen väntar och hemfärd till gården.
Som jag mer och mer förstår verkligen är mitt, mitt hem och som bara känns så underbart hemma och lugn, hemma.
Även denna resa har gett mig massor att plocka med hem.
Att spara i mitt sinne. Livshistorier, liv, relationer, hästar, människor, och återigen liv. Glädje skratt sorg avsked och liv.
Väl hemma har en ny vecka börjat.
En Ny månad. Bara för mig att kliva in i, kliva på i nya fotspår skapa nya resor och tankar sätta upp nya mål och fortsätta leva mitt faktiskt helt fantastiska och rika liv som mig, i kärlek lugn och harmoni.
Helt ljuvligt.
Och det kan man ju kanske hålla med om.
Sängen som tenderar vara smalare än mig som dock är ganska kraftig numera är bäddad med sjaskiga lakan. Jag kan faktiskt inte minnas att det hänt förr. Flera blodfläckar gör sig gällande och svarta hår ringlar och smeker kudden som redan är använd, ja vem vet hur många ggr.
Orkar jag bråka om det?
Natten är sen.
Klockan har passerat tre och jag har redan väntat på tåget i över tre timmar.
En man hoppade framför och tog sitt liv. Världen stannade upp ett tag. Orkar jag bråka om skitiga lakan? När konduktörerna har fullt upp med att sanera framför under och vid sidan om tåget?
Jag reser första klass.
Det har, har jag förstått många olika innebörder. Ibland är det verkligen första klass, ibland kan man verkligen hålla sig för skratt.
Jag sover två timmar som max denna natt. Tanken på mannen som valde att avsluta sitt liv blandas med andra livsexistensiella frågor och tankarna hopar sig som tjocka kletiga rökmoln i mitt huvud. Och på tal om rök verkar konduktören mer än lovligt schysst var det gäller att röka ombord, stanken ligger lika tät som röken.
Jag är trött.
Inte bara i huvudet utan själsligt.
Min själ är lite sliten.
Min väg till 40 har visat sig vara både upp och ner i den berömda rulltrappan. Många frågar efter någon form av annalkande kris, men vad betyder egentligen kris och har jag det verkligen bättre eller sämre ställt i mitt lilla huvud än vad jag brukar? Troligtvis är jag nog densamme som alltid. Bara jag alltså.
En 3 dagars tur till Tyskland är avklarad.
Jag är på väg hem. Återigen med tåg. Igår fick jag frågan om hur länge jag undervisat i och jobbat med ridning. 20 år kom jag fram till. 20 modiga år.
Det betyder att jag har en del händelser som färgat mitt liv som hästtränare, men även som människa. Och i det känner jag mig sliten.
Ja det är så. Riktigt sliten. Att jobba utomhus i 12 timmar i alla dessa minus i en hel dag. Det sätter sina spår men att ta del av häst och ryttarproblematik via den mentala delen, det sliter på ett obeskrivbart sätt, ruggar upp den släta ytan i hjärtat och ersätter vissa delar med svinto.
Man blir avtrubbad och när det sker bör man omedelbums byta jobb eller ta en tvåveckorstripp till Hawaii.
Nåja, man kan åka till Egypten också. Och det ska jag. Ensam. I två veckor. För att läka. Hitta mig. Så, till hösten bär det av. Innan dess ska jag…tja,..vara jag o fortsätta rusa framåt i livet. (Eller blir det bakåt)
Jag står inför några ganska stora beslut men det är ju inget nytt. Jag känner det som om hela mitt liv består av stora svängar stora beslut och omvälvande upplevelser.
Det är hela tiden kryddat med extra extra och är alltid extra märkbart, det mesta som händer.
Eller är jag bara uppmärksam på detaljer?
Tåget rusar vidare igenom denna intighet av tid och rum, Köpenhamn nästa. Och väntan på nästa tåg. Som ska ta mig till Malmö. Där jag äntligen får hand om min lilla gumma igen, överräckt som en påse mjöl, mellan två världar som inte ens skulle kunna bli kompatibla i den bästa fantasi. Men hon har det bra, två föräldrar som älskar henne, som bryr sig och som gör allt de kan för henne.
Sen hemåt, till Kristianstad där bilen väntar och hemfärd till gården.
Som jag mer och mer förstår verkligen är mitt, mitt hem och som bara känns så underbart hemma och lugn, hemma.
Även denna resa har gett mig massor att plocka med hem.
Att spara i mitt sinne. Livshistorier, liv, relationer, hästar, människor, och återigen liv. Glädje skratt sorg avsked och liv.
Väl hemma har en ny vecka börjat.
En Ny månad. Bara för mig att kliva in i, kliva på i nya fotspår skapa nya resor och tankar sätta upp nya mål och fortsätta leva mitt faktiskt helt fantastiska och rika liv som mig, i kärlek lugn och harmoni.
Helt ljuvligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)