Möten

Möten ej skapade av människohand.

Jag hörde uttrycket för längesedan, kanske drömde jag den frasen, oavsett så finns den kvar och just sådana möten behöver man inte beskriva på annat sätt.

I förrgår natt upplevde jag och Trixi just ett sådant möte.

Vi var på väg till Bielefeldt skojandes om att tåget säkert var sent. Det är det alltid. Minst en timme. Vilket resulterar i ett Macdonaldsmöte och en massa äcklig onyttig nattamat. Men det har liksom blivit en rutin. Skulle vi nu köra en timme senare så hade tåget såklart varit i tid. Den Nordiska Jantelagen räcker ända ner till Tyskland, var så säker.

Naturligtvis var tåget sent och naturligtvis blev det en äpplepaj på Mcdonalds men när vi fick reda på att det bara var 15 minuter sen trodde vi knappt på det och det gjorde vi rätt i.

Väl uppe på perrongen fick vi reda på att tåget var 90 minuter sent pga. att någon hade hoppat framför tåget stationen innan. Blä. Alla i det iskalla väntrummet rös till och skänkte sina nära o kära en extra tanke, vem vill mista någon på detta otäcka vis.

En blick föll lite extra på en man i Helly hansenjacka, jag kunde se några höstrån som fastnat i luddet och jag log för mig själv när jag noterade hans rena jeans och snygga skor, ingen hästmänniska slipper någonsin ifrån allt och det kvittar om man kammar sig o gör sig fin, det förföljer en alltid och ligger på ens lott, hästeriet finns i blodet eller ja, i alla fall här i detta fallet, som hö på jackan.

Jag märkte att Trixie hade sett samma sak o vi fnissade lite mitt i tragedin och just då såg han upp, mötte våra ögon, log o sa, lika bra att sitta lugnt kvar, min fru ringde precis o sa att detta tar tid.

Ok sa vi och knallade ner till värmen och McDonalds igen för att fortsätta fylla på med sådant jag veta tt jag alltid ångrar mig ha ätit sen.

Mannen kom också ner, log och nickade åt sin egen bricka full med mat, vi åt allihop under tystnad, förmodligen funderandes över nära o kära som vi alla ville hem till.

En kille kom in från stationen o sa att det bara var 15 minuter kvar tills tåget skulle komma så vi samlade ihop våra saker, jag mina väskor och tog hissen upp på perrong 2 igen, ut i den iskalla vinternatten, klockan hade hunnit bli 02.00.
Där mötte vi mannen som log åt oss och sa hej, Trixie sa spontant, så du höade hästarna innan du körde hit?

Haha, han började gapskratta, vika sig av skratt och brast ut MEN VAD FAN! Syns det ändå!!!!!!!
Jag som gjort allt för att vara ren och fin när jag skulle möta min fru här på stationen! HAHA och så skrattade vi allihop, vi hästmänniskor vet ju precis känslan, exakt.

Så kom det sig att vi försiktigt pratade lite, Har du häst? jaha, och Trixie som är den borne snackaren babblade på och konverserade vidare om området som mannen kom ifrån, ett typiskt område för en särskild sort hästtävlingar och jag vilade mina öron en stund.

Plötsligt fick vi reda på att det var 90 minuter ytterligare tills tåget skulle komma, jag sa till Trixie att köra hem, jag kunde såklart vänta på tåget själv, hon skulle ända komma hem lagom till att morgonfodra sina hästar.

Mannen och Trixie utbytte telefonnummer och mitt namn hade såklart kommit till tals och vad jag jobbar med så Mannen i fråga ville såklart veta mer, det visade sig cokså att han organiserar Monty Roberts arbete lite i Tyskland.

Tåget kom lite efter 3, precis när Trixie hade gått. Kupén var varm och jag somnade ganska gott, sov två timmar men var ändå nöjd o glad att vara på rätt håll.

När jag loggade på FB igår hade jag ett meddelande från mannen på stationen, han hade hittat mig och skrivit en hälsning, jätekul!

Jag kollade in hans sida och satte sas. Kaffet i halsen!!!

Han och hans fru jobbar med Healing. Hästterapi med barn, Alternativ medicin. Kristaller Och en massa annat energiarbete för hälsans skull, fysiskt och psykiskt.

Möten ej skapade av människohand.

Såhär med perspektiv. Var detta ett sådant möte.

Vad det ska leda till vet bara samma som skapade mötet.

Kanske var det vi själva, någon gång för länge sedan.

Fint var det fint är det och egentligen inget märkvärdigt alls, detta händer varje dag runt om oss vi uppfattar bara inte livets små finesser som leder oss framåt mot nya val i livet.

Livet är fantastiskt och alla möten av värde!!

Ta hand om er därute :-)

Kram