Övergången till vuxenlivet.

Ok, jag erkänner, det är dax nu.

Jag fyller 40 om några dagar.

Jag kan garantera att det bryr många i deras tänk, att ännu en i deras bekantskapskrets ska intaga denna riskfyllda, krislystna topp av ålder då LIVET TAR SLUT.

Eller?

Nu är det såhär kära vänner och alla jag känner, jag är så långt ifrån en kris man kan komma.

Hur jag vet det?

Lever jag i FÖRNEKELSE herre min Gud bevare mig väl?

Haha..Nej..

Jag vet..för att jag har längtat!

ÅÅååå vad jag har längtat efter denna dag, denna fas, denna tid av mitt liv då jag ska kliva in i den vuxna mogna kvinnans livsfas, När livet ÄNTLIGEN börjar!!

Det är så vackert, det är så tjusigt, så elegant, så fint, så poröst så känsligt så milt...så sprött...

Och det är inte bara en siffra på ett papper..
Det är något så vidunderligt vackert för vet ni varför?

Jag lever.

Och ja, jag lever verkligen!

Jag har de senaste kvällarna haft en liten sammanfattning av mitt liv.

Så.

Nu med en kopp hett rykande hemmagjord choklad och två kaviarmackor sitter jag här i mitt rum, i mitt hus i mitt hem och bara njuter av den sammanfattningen.

Allt i mitt liv har fört mig till den punkt där jag är just nu.

Gott som ont som fint som fult som snällt som taskigt.

Jag är här.

Och var annars skulle jag vara?

Jag har det så fantastiskt bra som jag bara kan ha det för vet ni?

Annars skulle jag ju vara någon annan stans :-)

Jag upplevde en närstående ha en 40 års kris av den gigantiska modellen förrförra året. Men varför har man en kris för en ålder som bara visar på att man är längre fram i livet, smartare klokare och ännu mer fylld av kärleksfulla äventyr som är skapade av mig för livet?

Jag har alltid sett 40 års strecket som en övergång till vuxenlivet.

Vad jag har när jag är 40 är vad jag skapat fram tills dess.

och skapat det har jag ju!

WOW! Vad jag har skapat!

Tänk på mina fantastiskt vackra fina flickor! Vilka otroliga skapelser!

Mitt jobb mitt liv min sfär mina vänner all min kärlek!

Och allt jag upplevt!

Alla historier från mina resor, tänk, det kunde bli en bok bara det ;)

Och..jag har älskat! Jag fick förmånen att älska de fina män jag levde med, vilken livsförmån!

Jag går över 40 års strecket som singel, ensam och ganska ledsen i det men ändå, är det inte fantastiskt? Det ger mig ju enorma möjligheter att träffa någon och skapa något nytt..hur vackert är inte det? Chans och möjligheter att träffa någon att dela mitt liv med!

Jag blir rörd av vad livet ger, allt jag har, allt jag fått och allt som ska komma till mig.

På Söndag är det alla hjärtans dag..en sådan dag som såklart känns lite svår i det som är..men egentligen..varför? Chansen till sällskap är ingen bristvara men jag vill ha äkta, äkta och så är det inte just nu så varför göra något halvdant? Även om det känns fint för stunden?

Nej. Inte.

Jag spenderar alla dagar ensam i min relation till mig och Söndagen är bara en dag av många.

Vad det gäller nästa vecka sen blir det full rulle så jag kommer inte att hinna blinka innan det är den 20:e och full fest här hemma på gården, undrar hur många som kommer..Kommer DU?

:-)

Idag består dagen av barnleverans samt ett bad under stjärnorna. I alla fall det sistnämnda ska bli ytterst spännande..

Ha en fin dag alla!

Kramar