Vad är det som är så svårt?
Egentligen.
Vi har alltid val.
Hur svårt livet än ter sig har vi val.
Hur få val vi än har så har vi fortfarande val.
Hur illa vi än tycker att de få valen vi har kvar att välja mellan så finns dom.
Kvar där för oss att välja mellan.
Det i sig är en rikedom!
Om vi väljer att se det som en rikedom som ett överflöd så har vi plötsligt skapat utrymme för ännu mer överflöd.
Om vi väljer att se det som + istället för minus så sker det med automatik något positivt.
Kanske inte i den takten vi tror oss vilja ha såhär på ytan sett, dock sker det och det är inget vi kan stoppa. Om vi inte medvetet säger "Nej jag vill inte ha några val"
Inser vi att vi alltid ligger på + hur många - som än tenderar att omge oss, så är första steget taget.
Idag väljer jag en sak som inte är självklar för mig.
Mina djur.
De är hos mig.
De söker sig till mig,
De vill vara hos mig.
Utan att ifrågasätta varför eller lägga in några minusaspetker konstaterar jag faktum, drar ett djupt andetag i ett leende och frigör i det ännu mer utrymme för + med mina djur.
I övrigt är det Onsdag idag.
Det har snöat hela natten.
Hemförden från Nävlinga igår var inte så himla kul, men i 50 km/h och ett sunt förnuft så rattade jag hem mig och flickorna till värmen och kvällsmaten. Sen somnade både jag och Moa i soffan och när jag kände att jag ville bre ut mig lite så skcikade jag in Moa till sin säng o sen sov jag vidare själv en stund innan jag ramlade in i min säng jag med.
Klockan halv fem vaknade jag av en tråkig dröm som jag verkligen kunde varit utan, konstaterade dygnets tidiga timme och låg kvar o drog mig i en timme.
Nu sitter jag här o konstaterar att jag har två val.
Glad eller ledsen.
Glad.
Rik eller fattig.
Rik.
Kallt eller varmt.
Varmt.
Hungrig eller mätt.
Mätt.
Ensamhet eller gemenskap.
Och där sket det sig.
God Onsdag alla!
Kram!
Så sant.
SvaraRaderaKan inte mer än håla med.
Ensamhet kan dock te sig på olika sätt.
Jag kan vara ensam ensam.
Jag kan vara ensam omgiven av människor.
Jag känner av båda.