fredag 11 mars 2011

När Solen tittar Fram


I ett som det kändes evigt flöde av påpekanden

Tillät jag mig rasa

Till en nivå där jag faktiskt trodde på

Allt som sades

"Jag har gett dig allt"
"Jag gjorde allt för dig"
"Du tog allt"
"Du våldtog vårt hem"
"Du Älskade aldrig"



Jag trodde ett tag på sådana fraser

Tills jag förstod hur stor Makt Egot har på oss som person

För när jag tror på att brist Existerar

När jag tror på sådant som gör att jag känner mig liten

När jag tror på att JAG faktiskt Äger ansvaret för an annan persons Liv och upplevande

När Jag tror på att andra Människor kan bli sårade av Mig, kan må dåligt av Mig, Kan bli destruktiva PÅ GRUND av mig

Då är det Egot som visat sig, att Här vettni

Här lids det brist

Och Jaget

Har krupit in i sitt hörn och i sin offerroll

Likt en Martyr

Frossar i dessa dagligen Årligen haglande kommentarer och meningar

Som endast visar på Egots utbredande hos personen som uttalar dem

Och När solen tittar fram

Visar att, Du, du, DU Har ALDRIG ansvar för en annan Människas upplevande

Då värmer solen gott på kinderna

Jaget tar sin ursprungliga plats

Vecklar ut sig i sin praktfullhet

Och då spelar det ingen roll med 15 Mail om dagen

Eller 1

Eller 7

Eller hur många som helst

Som FORTFARANDE

Pekar på MINA Brister istället för mig som en HEL kvinna, person, Kärleksfull själ

I ett uteslutande

Där Raderande, Blockerande och Utestängande AKTIVT ägt rum i flera år

För att dölja maskera drapera

Inget

Spelar längre någon roll när Kopplingen till Källan av Kärlek är förankrad, knuten, lagd

Så står jag här med kinderna vända mot solen

För Idag vet jag att ingen kan rubba mitt jag

Som jag åter låtit vecklas ut i sin boning

Och Egot har pyst all världens väg

Stillheten infunnit sig och alla Dramer finns där de hör hemma

På en Teaterscen 100 mil bort

Och inget kan längre röra vid min känsla eller skada den, förgifta den

Hur mycket det ÄN påpekas "Det gör inget att du också har en massa fel"


FEL FEL FEL

Jag varken har eller ÄR Fel

För JAG ÄR JAG

Och det är så vackert det kan bli :-)

Att ha den äran att jobba med Människor i upplysning varje dag, Vackra Män som Kvinnor i olika gruppkonstellationer för att utröna deras medvetande, för att få ta del av deras och mitt utvecklande i en samhörighet

Wow

Finner inga ord men kan beskrivas som känslan ovan

Solen på kinderna

Och när jag tittar ut i den värld som jag omger mig av

Är solen extra intensiv just idag

Med så starka strålar av alla de olika färger

Som förstärker min tro på Människan, Kärleken och Alltet

Att Jag bara kan vara Jag

Och Egot är underbart att slippa

På ALLA

Alla

de vis.


:-)

1 kommentar:

  1. Min kloka mormor sa alltid:

    Det skiter vi i och går vidare nu.

    Det är först på senare tid jag har insett hur rätt hon hade i det.

    När man tar allt jobbigt och komposterar det så kan man ju odla fina blommor i möget sen lite metaforiskt uttryckt.

    P&L


    N

    SvaraRadera