fredag 11 mars 2011
När Solen tittar Fram
I ett som det kändes evigt flöde av påpekanden
Tillät jag mig rasa
Till en nivå där jag faktiskt trodde på
Allt som sades
"Jag har gett dig allt"
"Jag gjorde allt för dig"
"Du tog allt"
"Du våldtog vårt hem"
"Du Älskade aldrig"
Jag trodde ett tag på sådana fraser
Tills jag förstod hur stor Makt Egot har på oss som person
För när jag tror på att brist Existerar
När jag tror på sådant som gör att jag känner mig liten
När jag tror på att JAG faktiskt Äger ansvaret för an annan persons Liv och upplevande
När Jag tror på att andra Människor kan bli sårade av Mig, kan må dåligt av Mig, Kan bli destruktiva PÅ GRUND av mig
Då är det Egot som visat sig, att Här vettni
Här lids det brist
Och Jaget
Har krupit in i sitt hörn och i sin offerroll
Likt en Martyr
Frossar i dessa dagligen Årligen haglande kommentarer och meningar
Som endast visar på Egots utbredande hos personen som uttalar dem
Och När solen tittar fram
Visar att, Du, du, DU Har ALDRIG ansvar för en annan Människas upplevande
Då värmer solen gott på kinderna
Jaget tar sin ursprungliga plats
Vecklar ut sig i sin praktfullhet
Och då spelar det ingen roll med 15 Mail om dagen
Eller 1
Eller 7
Eller hur många som helst
Som FORTFARANDE
Pekar på MINA Brister istället för mig som en HEL kvinna, person, Kärleksfull själ
I ett uteslutande
Där Raderande, Blockerande och Utestängande AKTIVT ägt rum i flera år
För att dölja maskera drapera
Inget
Spelar längre någon roll när Kopplingen till Källan av Kärlek är förankrad, knuten, lagd
Så står jag här med kinderna vända mot solen
För Idag vet jag att ingen kan rubba mitt jag
Som jag åter låtit vecklas ut i sin boning
Och Egot har pyst all världens väg
Stillheten infunnit sig och alla Dramer finns där de hör hemma
På en Teaterscen 100 mil bort
Och inget kan längre röra vid min känsla eller skada den, förgifta den
Hur mycket det ÄN påpekas "Det gör inget att du också har en massa fel"
FEL FEL FEL
Jag varken har eller ÄR Fel
För JAG ÄR JAG
Och det är så vackert det kan bli :-)
Att ha den äran att jobba med Människor i upplysning varje dag, Vackra Män som Kvinnor i olika gruppkonstellationer för att utröna deras medvetande, för att få ta del av deras och mitt utvecklande i en samhörighet
Wow
Finner inga ord men kan beskrivas som känslan ovan
Solen på kinderna
Och när jag tittar ut i den värld som jag omger mig av
Är solen extra intensiv just idag
Med så starka strålar av alla de olika färger
Som förstärker min tro på Människan, Kärleken och Alltet
Att Jag bara kan vara Jag
Och Egot är underbart att slippa
På ALLA
Alla
de vis.
:-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min kloka mormor sa alltid:
SvaraRaderaDet skiter vi i och går vidare nu.
Det är först på senare tid jag har insett hur rätt hon hade i det.
När man tar allt jobbigt och komposterar det så kan man ju odla fina blommor i möget sen lite metaforiskt uttryckt.
P&L
N